Dagens Nyheter – 18 september 1872, sida 2

sonden Sand Han lutade sig fram helt häpon och förvirrad, knappast vetande om han skulle våga tro sina egna sinnen. -— Rakel Kammartjenaren helsade på honom, men såg mäkta förlägen ut. — Det är jag, sir... ja, jag, sir. Cecil trodda rig fortfarands drömma. — HNil... Ni hade ju uttryckliga order att... — Ja, sir, ni gaf mig bastämda order, mumlade f. d. soldaten, mera brydd än han någonsin varit under hela sitt äfventyrliga lif; men jag följde dom icke — det är första gången jag varit olydig mot er... Ser ni, sir, jag kunde inte med bästa vilja i verlden beqväma mig fill att göra som ni sade. Bkicka mig för hin i våld, herr Cecil, när ni behagar, on blott jag nu får vara hos er; för er skull gör jag hvad som helst; men att nu lemna er, då ni är stadd i nöd och sorg, fördöme mig, jag det villl... Förlåt mig, sir! Och Rake, som började bli allt ifrigare, kastade sin mössa i golfvet, för att riktigt bocyga, att han var fullt besluten att framhärda i sin olydnad, Cecil såg på honom under tystnad; ännu var han ej fullt säker på att han icke drömde. — Fördöme mig, jag det vill, herr Cecil... Ni säger att ni inte vill behålla mig i er tjenst längre — nåväl, det må så vara. Men ni kan ej hindra mig från att följa er, och