Dagens Nyheter – 17 september 1872, sida 1

Det förberedande valmöte, som i går eftermiddag egde rum å stora börssalen och för hvars förlopp längre fram lemnas en redogörelse, var i det hänseendet olikt föregående större valmöten, att inbjudning till deltagande icke var offentligt utfärdad till alla valmän; utan de 25 anordnarne hade genom bref kallat personer, hvilka de ansett representera centern inom valmanskåren. Professor Rossander anförde de motiver, som lågo till grund för detta förfarande. Det råkade leda till att mötets kandidatlista blef temligen ensidig. Valväsendet befinner sig ännu på barndomsgståndpunkten här. Det har icke kommit derhän att kandidater framställa sig sjelfva; ej heller derhän att valmännen affordra föreslagna kandidater ett uttalande af derag åsigter rörande vwigtigare frågor som stå på dagordningen; icke ens derhän att de begära af varande riksdagsmän tedogörelse för huru de uppfyllt sitt kall. I går röstades i vissa fall på kandidater utan annan upptänklig anledning än att de icke bråkat vid riksdagen och ej gjort sig på något sätt omtalta. De enda kandidater, om hvilka med ja eller nej fördes någon starkare strid, voro häradshöfding Dufva och generalmajoren grefve Björnstjerna. Hvad den förre beträffar hade en del af de församlade på något vis fått för sig att han vore en enragerad landtmannapartizt, och som de ytterligare ha blifvit ledda på den föreställningen (genom t. ex. SKapten Puff4) att hr Dufva vill svälta ihjäl alla embetsoch tjenstemän samt ödelägga alla städer, så röstade de emot honom, Men halfva — eller, sågom flera jemte oss uppfattade det, något mer än halfva — församlingen befanns mindre lättrogen och önskade behålla hr Dufva gåsom riksdagsman. Emellertid blef han icke upptagen på kandidatlistan, emedan ordförande uppfattade voteringens utgång såsom förkastande. Generalmajor Björnstjerna blef upptagen på detta mötes lista på förordande af miitärer, hvilka tycktes föreställa sig att han skulle kunna i andra kammaren uträtta någonting till gagn för försvarsverket och väl äfven emedan han ansågs lämplig som motkandidat till den fruktade Mankell. I förra hänseendet ha hrr förordande militärer, äfvensom mötet, begått ett misstag som endast kan förklaras genom obekantskap med förhållandena inom nämde kammare. Grefve Björnstjernas ord om militära ämnen skulle, om han blefve riksåagsman, icke väga hundradedelen af hr Mankells, och denne her under många år ihärdigt arbetat för åstadkommarde af ett starkare försvar — något, hvarmed man deremot icke känner att grefve Björnstjerna sysselsatt sig. Excellensen Do Geer undanbad sig att ifrågakomma till representant i andra kammaren. Han föredrager att stanna i den första, Detta är beklagansvärdt. Hr friherren står i grundska.te-, om än icke i indelningsverksfrågan, så nära landtmannapartiet att detta skulle med välvilja och förtroende mottagit honom. Han skulle kunnat verka modererande på detsamma i fall det ville gå till någon öfverdrift, och han skulle utgjort en motvigt till tendenser, hvilka måhända finnas hos partiets chef. andra sidan torde hans stora humanitet och