Dagens Nyheter – 16 september 1872, sida 1

a Aftonbladet delar icke vår åsigt, det klokheten fordrar att visa något tillmötesgående mot det parti, som vid nästa riksdag eller åtminstone inom en mycket kort tid skall hafva majoritet inom riksförsamlingen. Detta var att vänta. Aftonbladet har med så stor våldsamhet framfarit, så ifrigt sökt uppezga städerna mot landsbygden, att det kunde förutses att dess fanatism icke skulle med ens lemna rum åt det nyktra förståndet. Framdeles, när afgörandets stund är förbi, skall man få se att Aftonbladet finner sig mycket belåtet med hvad som då skett. Det gifves frågor, der ingen dagtingan med öfvertygelsen kan ega tum. Men här föreligger icke någon sådan fråga. Tvisten gäller ju endast huruvida det är rätt och skäligt att bevilja en småningom försiggående skattenedsättning åt en talrik klass af medborgare, hvilka bära bördor som andra medborgare icke tyngas af. Sådant har många gånger förut i större eller mindre mån medgifvits andra industriella klasser. Saken är icke alls ny. Inom riksdagen betraktas det alldeles icke såsom en horrör att efterhand taga bort grundskatterna, Två tredjedelar af andra kammarens män — såsom valresultaterna nu gestaltat sig — äro sinnade att göra det, och i den första röstade icke mindre än 33 för vidtagande af förberedelser i det syftet, medan andra endast af formella skäl röstade deremot. Kunde frågan om grundskatternas vara eller icke varaXt afgöras genom kamrarnes gemensamma omröstning skulle den utan några omvägar redan vid nästa riksdag gå igenom. Men som tvisten: ej får slitas på den vägen, är det klart att landtmannapartiet måste på annat sätt söka komma till sitt mål. Och det har medel dertill så fort det kommer i majoritet inom riksdagen. En längre strid måste då uppstå, till mehn för andra ärenden, utan utsigt till seger för landtmannapartiets motståndare och medförande möjligheten af att partiet går vidare i sina fordringar än det skulle gjort oem någon eftergifvenhet visats i god tid. Det är som i krig: ju längre ett land försvarar sig sedan det icke längre har någon sannolikhet att segra, desto dyrare blir ofta skadeersättningen. Man må beklaga detta, men hjelpas kan det icke. Att bilägga en strid i rätta stunden är lika angeläget som ett Safsked i rätt tid. Riksdagshistorien erbjuder mångfaldiga exempel på att förlusterna blifvit större ju längre motståndet fortsatts. Vi. erinra att om ridderskapet och adeln hade antagit det från 1840—41 års riksdag hvilande representationsförslagebskulle dess medlemmar och alla med den i socialt hänseende likställda nu besuttit ett vida större politiskt inflytande än som kom dem till del genom den år 18653 antagna riksdagsordningen. — Ett ännu mera näraliggande och som illustration tjenligt exempel är gången af indelningsverksfrågan. Hade regeringen och första kammaren i rätta stunden adopterat frih. Joha Ericsons förslag om indelningsverkets ställande på 28 års aflösnirg, skulle landtmannapartiet då antagit det. Tillfället försume mades . med den påföljden att endast 15 år erbjödos. Nästa gång inskränkes tiden måhända ännu mera. Aftonbladet tycker att det är ett för Stockholms valmän förnärmande, för att icke säga skymfigt råd, att de skola krypa för