Dagens Nyheter – 13 september 1872, sida 2

-—6 00 o— stalter, som stodo posterade invid en vägg, synbarligen för att ådraga sig så liten uppmärksamhet som möjligt; det var en poliskommissarie, en ,fånggevaldiger och en engelsk detektiv poliskonstapel. Knappt hade han emellertid blifvit varse dessa min, förrän de rusade fram och fattade tag i hans kläder. Juden hade således förrådt honom; han hade på förhand fogat anstalt om att arrosteringen skullo ske på öppen gata, hvilket likväl icke hindrat honom att försäkra, det han ville tillvägagå med all möjlig skonsamhet och framför alit undvika att onödigtvis ställa till skandal. Inom mindre än en sekund hade Cecil i allo ändrat sitt förra beslut. Hela hans inre råkade i jäsning, det häftiga Royallicu ka blodet kokude i hang ådror, och lika lugn som han varit, då det gällde att bära en stor olycka, lika ursinnig blef han öfver försåtet. Någon försökte fästa handklofvar på honom, det kalla jernat vidrörde hans handled. Nej, en sådan skändlighet fick icke skel Om Baroni visat honom förtroende, om Baroni hållit hvad han lofvat honom, då skulle han utan tvifvel ha kunnat ensam föra honom till den mörkaste fängeleehåla utan ringaste svårighet; nu deremot hade juden väckt den gofvande tigern, nu skulle han ha bohöft många starka krafter för att qvarhålla sitt offer. Cecil ansåg sig ej längre bunden af sitt