Dagens Nyheter – 13 september 1872, sida 2

RATTEG.. och POLISNYHETER. RÅDHUSRÄTTEN. Sehlosska målet förekom i går ånyo å rådbusrättens fjerde afdelning. Grosshandlaren Schloss, bokbållaren Gottechalk och drängen Fredriksson hade iakttagit inställelse. Som åklagare uppträdde fortfarande t. f. stadsfskalen Eckerström. Bfter försiggången protokollsjustering begirde åklagaren ordet, förklarande det han erhållit upplysningar derom att oriktiga vägningar försiggått under loppet af ej mindre än fyra år vid de vägningar, som skett hos hr Schloss, och anåklagaren att annan dag få styrka att så skett. V. häradshöfding Beckman (svarandens ombud) fann sig i anledning af denna anhållan föranlåten yrka det ej något afseende måtte fästas vid detta åklagarens försök att uttänja målet, omtalande hr B. vidare att till hans kunskap kommit det åklagaren sökt uppmana alla, som sålt lump till hr Schloss, att vittna mot honom. En begärde till och med 1,200 rår för att inte göra det, slutade ombudet. Ordf. Hvad hör det till målet? Beckman. Det är motiver för afslag till åklagarens begäran. Efter några om och men från svarande sidan tilläts åklagaren emellertid få sin vilja fram. Han förklarade sig dock ej nu kunna framställa mer än två af de personer, som skulle ha blifvit bedragna af hr Sckloss, och voro dessa lumphanålaren J. G. Israelsson och faktor Fahlvik i Falun, Den förre påstods ha fått undervigt på lump ach den senare på hnodar och skinn, medgifvande åklagaren emellertid att rättelse skett sedan vågsedel blifvit visad från annat håll. Schloss. Jag bestrider allt detta . . . Jag påstår bestämdt att ingen menniska lidit orätt genom mig. Åklagaren. Jag påstår att Israelsson blifvit godtgjord aft hr Schloss för den skada han lidit genom undervigten. Schloss. Jag har inte gifvit honom ett öre ... Hvad angår Fahlvik, så är det bara påhitt . . Alldeles osanning . . . Aklagaren haringen reda på sig . . : Fahlvik är endast min kommissionär KL anskaffandeaf forbönder, som köra hit arsen. klagaren begärde nu få sina vittnen hörde, uppräknande bland dessa lumpbandlaren Israelsson och handlanden Björkman. Beckman. Jag bestrider deras hörande som vit!nen; de äro ju målsegare. Åklagaren. De äro och kunna ej anses som målsegare, då de afstått från all ansvarsoch ersättningstalan i målet . .. Jag yrkar att de måtte få tillåtas aflägga eden. Efter öfverläggmng förklarade rätten de två åberopade jäfviga, mot hvilket beslut åklagaren anmälde missnöje och anhöll att få Israelsson hörd som målsegare. Israelsson inropades nu. Ordf. Har Israelsson blifvit bedragen af hr Schloss? Ltsraelsson (dröjande). Hm . . . jag trodde att det gått på samma vis med mig som andra, då jag fick höra det här målet omtalas. Ordf. Huru sågo vigterna ut, som begagnades? Sågo de ut så här? . . , (Ett par tyska vigter förevisas I.) Israelsson. Jaha, så såg di ut, men jag vill slippa ifrån, för jag vill inte föra någon talan. Ordf. Förhållandet är att den tyska vigten i 17 proc. drygare än den svenska wgten... Fin. ner, ni er nöjd med det? Åklagaren. Jag skulle anhålla att få den frå gan framställd) till Israelsson, huruvida han ej Sad OO OTO