att bland nyheterna denna gång inregistrera en sorglig händelse, Bom för någon vecka tillbaka timade härstädes. En tjenstflicka, com varit förlofvad med en ung inspektor å en egendom i förstmlingen, blef plötsligen öfvergifven just när bröllopet väntades, Hon blef emellertid moder, men hoppades allt ännu att fästmannen ej skulle ha hjerta att lemna henne i denna tröstlösa belägenhet, tills hon omsider, just när hon var som mest sjuk, blef underrättad om att inspektorens — hustru anländt ifrån Sverige, derifrån den förre också var hemma. Vid denna underrättelse greps hon af den hemskaste förtviflan. Hon började högljudt gråta och så fortfor hon i tre dygn. Nu sveko ktoppsoch själskrafterna henne, och hon greps af ett hemskt, vildt vansinne. En dag hade hon olyckligtvis fått taga sitt barn på armarne, och innan någon hann hindra det, kastade hon det mot en vägg, så att det ögonblickligen dog. Då hon fördes till dårhuset, fordrades tolf mans förenade styrka att föra henne på en släde ned till stranden, der hon i en båt bands till händer och fötter, ty annars hade kon genast störtat sig i sjön. Om några dagar hade hon utandats sin sista suck. cl ta rt RT oy AA on per ego org Vt rt mg PAN RADE Ja FYN tar TY RR LIED dl p ARV RE MR