Dagens Nyheter – 13 september 1872, sida 2

Vg gifna löfte och han lydde derför numera endast de impulser som gåfvos honom af hans fäderneärfda stolthet. Han beslöt att hellre dö än mista friheten, och så började han — slåss. Med den ovanliga styrka och vighet han egde, tack vare sina flitiga kroppsöfningar under ungdomstiden, lösgjorde han sig ögonblickligen från polismännen, innan dessa hunno fästa handklofvarne på honom, och med ett enda slag af venstra harden fällde han den detektiva konstapeln till marken. Mannen döfvades helt och hållet och var tills vidare oskadlig. Som en blixt störtade Cecil derefter på fånggevaldigern, och innan denne visste ordet af, hade han ryckt handklofvarne ifrån honom. Men nu uppstod en brottning af det firfärligaste slag. Den tyske gevaldigern var en groflemmad, stark karl; med båda armarne omfattade han Berties smärta gestalt och tryckte horom hårdt mot sitt bröst, så att det ej syntes finnas någon möjlighet för honom att undkomma. Men vår hjeltes kropp var smidig som en å!s; han höll den kolossale motståndaren lika hårdt fjettrad som han sjelf var. Den väldiga kampen fortsattes länge mellan dessa båda män, en hrar ansträngde sig till det yttersta... Emellertid fyllde Baroni luften med gälla