Dagens Nyheter – 13 september 1872, sida 2

erhållit någon godtgörelse af hr Schloss för den skada han lidit. Ordf. Har ni blifvit godtgjord af hr Schloss? Israelsson. Jaa . . . Ordf. Hur stor var summan? Israelsson. Ett hundra riksdaler. Ordf. Af hvem fick ni pengarne? Israelsson. Jo, grosshandlarens bokhållare, hr Granlund, kom till mig och då sa jag åt honom att jag bestämdt förlorat mycket på vägningen. Han svarade då just ingenting, men kom tillbaka omkring en timme derefter och bjöd mig 80 å 90 rår. Då jag påstod att det var litet, bjöd han 100 rdroch dermed var saken uppgjord. Schloss. Jag är på det högsta förvånad...Jag tror inte att det är sanning... Grosshandlar Anverbach vägde den tiden upp. klagaren. Jag avhåller att hr Schloss måtte förständigas vid nästa rättegångstillfälle förete sina böcker och verifikationer, då man ju lätt kan se om dessa 100 rdr blifvit utbetalda eller ej. Handlanden Redivivus Björkman, härefter hörd, förklarade sig ej vilja uppträda som målsegare, enär han fått full liqvid för hvad han sålt. Såsom vittnen hördes: hemmansegaren A G. Eriksson, bergsmannen L E. W. Fromell, kontorsdrängen A. G. Lindqvist. lumpsortererskan Ch. Käller och grosshandlaren I. Auerbach. Eriksson vittnade att han forslat 1,100 skålp. lump och 760 skålp. ben till hr Schloss och hade han vid vilgningen bestämdt märkt att åtminB one en delaf partiet blifvit undervägdt. Vittnet fordrade 38 rdr 68 öre för sin inställelse Fromell visate iogentivog mer än att fordra samma belopp som Eriksson för sin inställelse. Ordf. (till vittnet Lindqvist, som blifvit inropad). Har vittnet sig något bekant om den här saken... Ni har ju tjenat hos hr Schloss... Begagnades det tyska vigter vid invägningen? Lindqvist. Det vet jag inte, för det kan jag inte ta på min ed. Åklagaren. Jag yrkar att Lindqvist måtte förklaras skyldig afgiva ett bestämdt ja eller nej, på frågan. : Lindqvist (vresigt). Jag kan inte ta det på min ed, men grosshandlaren sa ett par gånger att tyska vigter inte skulle få begagnas. Kklagaren. Lindqvist har fö ut för flere personer uppgifvit att sådana begagnades vid invägningarne. Lindqvist. Ja ga det möjligen då, ja; men, si då hade ja inte gått någon ed, inte. klagaren. Jag yrkar att han måtte förklaras skyldig besöka sia själasörjare för att erhålla ett närmare begrepp om edens vigt. Lindqvist. Di spekulera med mej, å då så ja väl någe; men nu ä det på ed. Käller visste ingenting. Auerbach visste endast omtala att 2ll sammanblandning af vigterna var förbjuden och att Is raelsson alltid fått sin lump uppvägd af honom, och detta med svenska vigter. klagaren begärde härefter uppskof med målet för vidare bevisning och för utt då slutligen bestämma sig för alla de angifvelser han ville göra. Hr Beckman yrkade att, om så ej skedde, något anstånd åklagaren icke måtte förunnas; helst som jag, slutade hr B., skäligen misstänker att åklagaren vill utdraga målet i evighet för att sålunda söka undvika den rekonveniionstalan vi komma att föra. Domstolen resolverade, efter öfverläggning, att åklagaren vid nästa rättegångstillfälle skall förebringa all den bevisningi de förut handlagda målen, ban aktar nödigt, vid äfventyr att något vidare rådrum ej honom förunnag, samt att äfven då vara beredd att bestämma omfånget af den vidare talan han vill föra. LÄNSCELLFÄNGELSET, Arbetskarlen S. P. Larsson från Fresta söcken, hvilken den 6 aug. blifvit såsom saknande laga försvar af kronobetjeningen häktad och till länsEy re införpassad, undergick den 11 d:s förhör å fängelset, dervid ban dömdes att i 1 års tid hållas till allmänt arbete vid den å Rindön förlagda kronoarbetskåren.