Dagens Nyheter – 11 september 1872, sida 1

I främmande länder. (Bref till Dagens Nyheter.) Wien i augusti 1872. Kometen kom icke den 12, såsom sagdt var ; jorden rullar ännu orubbad i sin gamla bana, omgifven af samma stjernströdda firmament; de många vidskeplige, som under gråt och tandagnislan, med böner och offer, knäfall och himlande åtbörder beredde sig att på ett värdigt sätt låta sig bortsopas af den luftiga potentatens svans, gå med långa näsor och kanske med en känsla af saknad öfver depenserna för förberedelserna till den inställda resan; och de falska profeterna le helt visst i mjugg öfver den vackra profit de haft af sina profetior. Det var ock utan all fråga en god spekulation. Detta uppskof med jordens undergång har emellertid lemnat mig tillfälle att se mer af Wien än eljest skulle blifvit händelsen, och det återstår väl ännu så många timmar att jag binner skrifva några ord derom och iemna på posten brefvet, för hvars riktiga framkomst två kejsardömens och två konungarikens poststyrelser sedan äro ansvariga, det må komma hur många kometer som helst i vägen. Större säkerhet kan man ej gerna begära! Det är visserligen ingen nyhet jag berättar, då jag nämner att Wien är en verkligt stor stad, men jag vågar, utan fara för migstag, påstå, att den österrikiska hufvudstaden är vida mer storartad och helt annors lunda än man i allmänhet på afstånd föreställer sig. Hvart man går märker man att allt här är tilltaget eller beräknadt efter en stor måttstock och att vederbörande tidigt haft den föreställningen att allt måste göras stort: HBVärdeles fördelaktiga lokala förhållanden ha ock underlättat genomförandet i verkligheten af det stort tänkta. Med undantag af den inra staden, den första kärnan till det nuvarande Wien, hvilken stadsdel, till det stora hela försvinnande liten, äfven undergått och nästan dagligen undergår betydande förändringar och moderniseringar, finner man icke här, såsom i Tysklands öfriga större städer, Berlin alldeles icke undantaget, dessa trånga gator och i följd deraf denna brist på frisk luft och öppna perspektiver, som gör städer i allmänhet så osunda och odrägliga; Wien har tvärtom, om så kan sägas, öfverflöd på båda delarne. Den väldiga Ring-Strasse — på sina smalaste ställen bred som Carl XIII:s torg — hvilken i en haifcirkel löper genom större delen af Wien och skiljer inre staden från förstäderna, och de många nya gator, som genom den förras bebyggande blifvit och allt fortfarande blifva anlagda, samt gatorna i förstäderna, äro alla tilltagna så rymliga, att man omöjligen kan tänra sig en rörelse så stor, att den ej här under alla förhållanden skulle kunna vara oförhindrad och ha godt svängrum. Den omnämda RingStrasse är anlagd på den igenfyllda gamla fästningsgrafven och glacisen, hvaraf dess riktning och storlek få gin förklaring. Vid densamma — hon är nära en half svensk mil lång: omkring 4,900 meter — äro de mest praktfulla och storartade palatser uppbyggda eller under uppförande, palatser för furstar och millionärer, för publika verk och privata större inrättningar, palatser, på hvilkas yttre ornering och för hvilkas beqväma inredning och elegans ingenting blifvit sparadt eller åsidosatt. Fabelaktiga summor