Dagens Nyheter – 11 september 1872, sida 1

TJ — men rösten, hvarmed de uttalades, var osäker, och hans läppar darrade. Det kostade på honom att nödgas plikta så dyrt för en sommaraftons flyktiga nöje. — Ni kan ej säga mig — kan ej? Ni menar, att ni glömt...? — Jag kan inte tala om, huru jag tillbragte den ifrågavarande aftonen; må det vara nog sagdt. Han sade detta med mycken stolthet i tonen ; och dock lästes den djupaste förtviflan i hans blick. En qvinnas rykte — någonting som eljest så ofta förstöres endast i följd af en och annan pratmakares obetänksamhet — var det enda som behöfde uppoffras, för att han skulle kunna bevisa sin oskuld. Men han tvekade icke ett ögonblick i valet mellan sin egen ofärd och hennes. . Baroni satte hufvudet på sned och yttrade med gäckande min: — Jag fruktade detta, mylord. Herr Cecil kan inte tala om4. Men lyckligtvis har min kompanjon ett bättre minne. Herr Cecil var hos honom på den dag och vid den timme, jag förut uppgifvit; och vid detta tillfälle belånades den vexel, jag haft den äran visa er . .. — Låt mig Bo den! Donna fordran framställdes af Cecil i en befallande ton. Baroni smålog. — Det är inte ofta vi, affärskarlar, behandla gentlomän, hvilka sökt lura oss, såsom