Dagens Nyheter – 11 september 1872, sida 1

KEENAN TRES TENSTA SN man på detta sätt resa från Pratern, det vill säga genom hela Wien, en svensk mil, för 30 öre svenskt, beqvämrt sittande i en öppen waggop. Omkring 100 vagnar, hvardera rymmande mellan 30 och 40 personer, äro dagligen i rörelse, om söndagarne ända till 300 stycken. Vagn efter vagn rullar bort eller kommer, alla merändels fullsatta med folk i alla lefnadsvilkor, gamla och unga, fattiga och rika. — Måtte det ej dröja länge innan Btockholms befolkning får åtnjuta fördelarne af detta förträffliga fortskaffningsmedel! I Wien hafva för närvarande ganska många skandinaver både god sysseleättning och god förtjenst. De flesta äro danskar och målare. De hafva en samlingspunkt i den CSkandinaviska föreningen, i hvilken dekorationsmålaren Rubenson från Göteborg, bekant för sitt deltagande såsom sergeant vid nationalgardet i första stora utfallet under Paris belägring samt för den bjelpsamhet, hvarmed han bisprang nödlidande landsmän i nämda stad under det fasansfulla året då han var bosatt i Frankrikes hufvudstad, är ordförande. Föreningen räknar mellan 50 och 60 medlemmar och har till ändamål, utom det nöje som samqvämet med landsmän i ett främmande land alltid medför, att med råd och dåd understödja ankommande och eljest behöfvande skandinaviska arbetare, i hvilket afseende föreningen redan varit nog lycklig att kunna vara till gagn. I ett anspråkslöst kaf6 i musikföreningens hus har föreningen hvarje måndagsafton sammanträde, der tiden tillbringas med läsning, sång och talöfningar vid skummande sejdlar. Den gefton, jag angenämt tillbringade i denna förening, träffade jag en svensk, en ciselör Granatb, en man som genomgått så många underliga öden, att jag ej kan förbigå att nämna några ord om honom, dervid äfven ledd af det hopp att någon af hans anhöriga i Sverige, med hvilka han på många: år ej haft någon förbindelse, såsom han sjelf uppgaf, möjligen deraf,skall få kännedom. Född vid Ferna bruk i Vestmanland, der hans far var kusk, kom han tidigt i guldsmedslära i Stockholm, hos guldsmeden Nysing, derifrån han för 15 år sedan, himlen vete på hvems tillskyndelse, begaf sig till Paris. Han förvärfvyade sig här stor skicklighet som ciselör och naturaliserades snart, så att han nu ej har det minsta spår qvar af den svenska bondpojken, utan är en komplett fransman, till tänkesätt såväl som fasoner, och drömmer om ingenting annat än Paris. När kriget utbröt, lemnade G., liksom så många andra, sitt lönande yrke och grep till svärdet. Han var efter hvart annat kavallerist, artillerist och infanterist — det behöfdes ej långa rekrytöfningar vid det tillfället — och slutade med att som underofficer inrolleras i Garibaldis kår, hvilken, som bekant, slet mycket ondt och illa behandlades af franska landtbefolkningen såväl som af de maktegande. Till följd af de katolska presternas fanatiserande predikningar nekade bönderna till och med att mot god betalning lemna proviant åt de gudsförnekande, d. v. s. påfvehatande, garibaldisterna. G. hittade då på ett medel som var osvikligt. Han låtsade ej kunna franska, utan skref sina reqvisitioner på svenska, hvilket hade den verkan att bönderna, som trodde sig ha göra med 2 Ne ER a lö BI AR ot se een BR Aa dn NT Sr SN tet Ä