Dagens Nyheter – 10 september 1872, sida 2

Ab elterverlden om en I NIE IIVIMvAIT Lala Tar, Som sedan Sverge mist sin Hulda Mor ULRICA, Var Far förut; men blef tå Far och Mor tillika. (Vi ba 3 dylika qväden på svenska och 2 på tyska till Kapten Puffs tjenst.) TI. Till Hans Majestät Konungen (Gustaf 1V Adolf) den 12 febr. 1805. (Några dagar efter att konungen var åtorkommen från en årslång vistelse i Tyskland, hvarunder inga inhemska författningar vidtogos som förtjena särdeles uppmärksamhet och konungen ej synes ansträngt sig för annat än att reta Napoleon I mot Sverige och studera mysticism ihop med Jung-Stilling.) Hell DIG, KONUNG: der DU träder opp. Festligt af DIN äras glans beskrudsd, Dyrkad af vår längtan, af värt hopp, Och af återseendet förgudad. Solen fjerran brann, men för oss skymd, Till sin kret:-punkt hvälfver hon tillbaka, Der DIN blick, ifrån en molnfri rymd, Närmast öfver Svitiod skall vaka. KONUNG: DU hvars höga milda dygd Skänkte storheten en himmelsk stämpel ; Skild var DU ifrån DIN fosterbygd Likt Gudomligheten från sitt tempel. DU tir här, — DU Manhems söner ser Till DIN fot i tröjdens endrägt flyga; OO! må aldrig deras mistning mer DIG om deras kärlek öfvertyga ! IV. Ur ord till musiken, uppförd i Deras Kongl. Majestäters höga närvaro på Stora Beurssalen den 24 januari 18084. (Konung Gustaf 111:s födelsedag.) Recitatif. Den sällhet GUSTAF spridt, likt Himlens ljus, från thronen, Ogäldli blef, som Himlens lån; Men ibland allt, som GUSTAF skänkt nationen, Var intet högre än Hans SON. Född att med samma rätt på samma hjertan råda, I vådans tid vår Skydds. Gud, vårt försvar, Han gömdes för vår syn, som Stoden af HANS Far; Gläds, Stockholm! på en gång du återsäg Dem båda. Aria med Ohoeur. DU kommer, — Sverge tar emot Sitt värn, sin älskling och sin heder, Och lägger, hänryckt, för DIN fot Sin fröjd, sin kärlek, sina eder. Var helsad af nationens röst, Som DIG och höppet återfunnit; Var tryckt till dessa trogna bröst, Dem DU för evigt åt DIG vunnit. ) Kapten Puff anför ock några yttranden på prosa, med hvilka vill bevisas Gustaf den Tredjes förträfflighet som konung, far, bror och vän4, Bland dessa är ett bref från Gustaf Mauritz Armfelt till riksmarskalken grefve J. G. Oxenstjerna. Som motstycke till dessa skriftliga yttranden om den höge gynnaren erinra vi om hvad grefve Claes Ekeblad omtalar i sin biografi öfver Armfelt: I sina uttryck var han ofta högst förgripelig på konungens sujet; ty när något ej gek efter desg tycke, var det ej ovahnt at i större sälskap höra honom säga, med. den fahn, den narren är intet att göra, man får ej något klokt af honom.4 ) Innan 14 månader förflutit var den så entuSiastiskt besjungna konungen afsatt. Ms XX————— St sSr— 22