Dagens Nyheter – 10 september 1872, sida 2

November månad, som är ödkänd nog förut Af store Hieltars Fall, och efter gammal vane Satt Svea Barn i Sorg, blef ock Hieltinnans bane; Men vreda Himmel, hvem kan ändra Tit beslut ? Thet skrefs: Förmörkelser i år ej blifva sedde, Och likväl en så stor i Svenska Solen skedde. Gråt Sverge thenna dag bör i tin minnes bok Med blod och tårar, och ej blott med bläck upp: skrifvas. Ach! at Tin hulda Mor ej längre här fick trifvas. Lätt Hennes börda var och lustigt Hennes ok. Hos oss ULRICAS Lof kan aldrig återvända. En Gudlig Lefnad slöt Hon med en salig ända. Tin saknad, Store Kung, gomensam, är med vår; Men, för vår skul, låt e Sorgen Tig för nära. Föröka nu Tit Lof, fördubbla nu Tin Ära, At efterverlden om en FRIEDRICH tala får, Som sedan Sverge mist sin Hulda Mor ULRICA, Var Far förut; men blef tå Far och Mor tillika. (Vi ba 3 dylika qväden på svenska och 2 på tyska till Kapten Puffs tjenst.) TI.