Dagens Nyheter – 10 september 1872, sida 1

ET Sr jordbruksbefolkningen, får dock sökas i de föredömen denna egt i den bättre jordbruksoch ladugårdsskötsel, som blifvit införd genom en mängd inflyttade tyskar och danskar. Detta bör äfven tagas i betraktande, då vi med fulia skäl beklaga oss öfver det hårda och stundom cbehagliga husbondevälde de utöfva mot sina underhbafvande. Äfven vid de herregårdar, der ett mera rationelt och intensivt jordbruk blifvit infördt, skedde detta först under ledning af utländska förvaltare. Men liksom det i allmänhet var det tvingande behofvet af större irkomster som dref herremännen att neådlögga större uppoffringar och omsorger på jordbruket än hvad som förut kommit detta till del; så påträffa vi samma driffjedrar för denna verksamhet hos den lägre jordbruksbefolkniegen. 8ålunda finna vi i allmänhet i de trakter af provinsen eller i vissa socknar, der hemmanen ostyckade öfvergått från far till son mot en ringa utlösen åt medsyskon; der herregods ej blifvit styckade; der utlänningar ej förmått genom köp eller arrenden tillegna sig någon jord, vi finna der jorden i en vida lägre kultur och verksamhetsdriften vida mindre utvecklad än der förhållandena varit motsatta. På den bördiga slätten söder om Malmö och omgifningarne närmast Lund finna vi på långt när i allmänhet icke de intelligensens och arbetets krafter vara nedlagda på det mindre jordbruket som tt. ex. i Luggude och Södra Åsbo härader, der de största styckningarne försiggått, eller i Rönnebergs härad, der så många utländningar inflyttat och der sockerbruksbolaget vid Säbyholm samt andra gårdar föregått med en möstergill jordbruksoch ladugårdsskötsel. I denra del af provinsen har också jordbruket bland de mindre jordbrukarne uppnått den jemförelsevis största utveckling. Mergling och dränering äro der till större delen redan utförda, mineralgödning införes mera med hvarje år och en jemt tilltagande omsorg om ladugårdsaskötseln i sammanhang med en utvidgad odling af jordfrukter 3könjes öfverallt. Jordbrukarne hafva dessutom ytterligare uppmuntrats af några goda skördeår, den reela behandling de rönt af spanmålshandlarne i Helsingborg och Landskrona och den lätthet med hvilken de kunnat afsätta sina ladugårdsprodukter. Samtidigt härmed hafva visserligen ärsoch dagslöner höjts, synnerligen under detta år, de kommunala utgifterna förökats och förnödenhetsvaror stigit i pris; men öfver dessa förhållanden Hör man icke någon egentlig klagan från den vakna, verksamma jordbrukareklassen, som deruti endast ser en följd af civilisationens framgång, och det berättigade anspråk arbetet inom olika verksamhetssferer alltjemt måste göra gällande. Det är egentligen de äldre, länge besutne jordbrukarne som icke kunna förlika sig med dessa förökade utgiftsposter, under det de sjelfva sakna håg och insigter att föröka sina egna inkomster af jordbruket. Den jord, de ärft eller mot en ringa utlösning kommit i besittning af, odla de på samma sätt som deras förfäder under många förflutna leder. Den gamla tiden är dem kär med alla sina godtydkligheter och maktmissbruk, sin råhet och okunnighet, och med den nyare tiden vilja le ! icke hafva något annat gemensamt än hvad som kän tillhöra dennas oarter. Till lessa kunna vi bland annat räkna den prakt