Dagens Nyheter – 7 september 1872, sida 1

re RTR, EG oo BA — TRA RR RA he hona vara något bättre, men detta hör till de sällsyntare undantagen. Då stattorpare med större familjer uppsägas till aflyttning, falla de gemenligen den socken till last, der egendomen är belägen, Så inträffade för några år sedan inom en socken, att vid en gård med en areal af 500 tld så många stattorpare uppsades till flyttning, att församlingen utaf dem betunpgades med 26 fattighjon, som måste beredas husbergning och till större delen äfven försörjning. Detta inträffade visst vid en af provinsens förra hufvudgårdar, men godset är derifrån skildt, och den kan således räknas till den klass af egendomar, som här närmast afses. De stora klagomål som emellanåt höras öfver stattorpares olyckliga ställning anse vi således inom denna provins icke i allmänhet träffa de större godsegarne, utan fast heldre den klars af jordbrukare vi förut angifvit, och i främsta rummet de från utrikes ort inflyttade. Att godsbefolkningens tillstånd under de senare åren i Skåne betydligt förbättrats i allmänhet och på ett och annat ställe är mycket godt, har redan förut yttrats. Denna förbättring har likväl mera framtvingats af tidsförhållandera än förberedts af herremännens förutseende och omsorger. Ännu finnes det dock här åtminstone ett stort, ostyckadt herregodg, derom det med fullt berättigande kan sägas, att de mindre arrendatorerna, arbetsbönderna och torparne allmänt befinna sig i en högst olycklig och betryckt ställning, icke blott i jemförelse med hvad förhållandet är vid andra gods, utan äfven i jemförelse med tillståndet sådant, det enstämmigt af alla äldre uppgifves på detta gods hafva varit för 40 å 50 år sedan. Då säges välmågan på det godset hafva varit så stor, att vid remonteringar till kavalleriregementena alltid goda och vackra hästar derifrån utbjödos. Arbetsbönderna hade allmänt en god uppsättning af dragare och kor; der rådde snygghet och trefnad i deras hem, och en synbar belåtenhet var uttryckt i deras uppsyn. Under en 40-årig usel administration, handhafd af okunniga eller egennyttiga inspektorer, blef godsets förra välständ först förminskadt och efter hand förbytvt i fattigdom, slöhet och den hemska bestialitet, som alltmer försvinner vid andra herregods. Vi hafva sjelfya varit i tillfälle att på nära håll se och ömkas öfver det elände som der är rådande, och det öfvergår i sanning den föreställning, man på en blott beskrifning derom kan göra sig. Endast några få arrendekontrakter ha der varit för oss tillgängliga. Ett af dessa innehåller att för ett hemman med 18 tunnland åker jemte någon höstnad och bete skola i arrende betalas 750 rdr, stigande till 900 rdr. Också nödgas herremannen att årligen debitera arrendatorerna för bristande arrendebelopp. Högst betydliga summor sägas på detta sätt vara i räkenskaperna år från år balanserade, under det att tillståndet i arrendatorernas kojor blir sämre med hvarje år. Några arrendatorer, som skrifvit till godsegaren, beklagande sin nöd och bönfallande om nedsättning i afgifterna, fingo till svår uppsägelse af arrendet. Detta herregods emottogs likväl icke skuldbelastadt eller i delning med syskon, utan genom ett rent tillfälligt arf och med en godsbefolkning, som då befann sig i välstånd. (Forts.) CE VÄRNAR eg