Dagens Nyheter – 6 september 1872, sida 1

hatat hon vände sig bort ifråg honom, helt blyg och förlägen. Hon var en liten stolt unge och tillät aldrig smekningar. Dock syntes det väl, att hon ej misstyckte att han kysste henne. Då deras blickar åter möttes, afspeglade sig i hennes ögon endast den innerligaste hängifvenhet och det djupaste deltagande. Hon anade, att hans olycka var vida större än att det stod i hennes makt att förhjelpa honom derur. Han stack den lilla dosan i sin rockficka. Det var blott ett barns gåfva, en obetydlig leksak i sjelfva verket; men den hade gifvits honom af ren välvilja, och han satte derför ett högt värde derpå samt bevarade den troget under långa, dystra dagar och fasansfulla nätter, i medoch motgårg; till dess de unga ögon, som nu så oskuldsfullt undrande voro fästade på honom, hade nått denna högre glans, hvilken endast finnes hoa den fullt utbildade qvinnan, samt tillfogat honom ett vida djupare bjertesår än de i dag förmått. Nu infann sig en af vaktmästarne i Stephanie-parken och lemnade honom ett engelst bref. Ordet angeläget stod skrifvet på kuvertet; och sådana bref utdelades icke på vanligt sätt, utan sökte vederbörande, så vidt möjligt var, tillställa egarne desamma genast efter postens ankomst. Cecil mottog skrifvelsen med liknöjd min; endast ledsamma underrättelser hade han att