Dagens Nyheter – 6 september 1872, sida 1

Pr bland hans underhafvande som råkat i obestånd. I den mån arbetsbönderna förmådde att mot arrenden öfvertaga de hemmansbruk de innehade, öfverlemnades dessa åt dem, och då högst sorgliga uppträden för några år sedan egde rum bland godsbefolkningen på så många andra ställen, rådde lugn och förnöj samhet bland hr Tornerbjelms underlydande. Detta var emellertid icke något undantagsfall, utan tvärtom bör det medgifvas att i detta hänseende många ställen skuile kunna uppgifvas, der godsbefolkningen hade skäl att jemförelsevis vara belåten med sin ställning, om den ock lät sig bringas i någon rörelse af tidens oro. Det har redan förut blifvit nämdt, att vi icke kunna uppgifva någon enda herregård, der det fullständiga, absoluta hofveriet numera finnes, d. v. 8 der arbetsbönderna, som orden lydde i de gamla hofverikontrakterna, skulle utföra allt som af det nådiga herrskapet och dess betjening bjöds och befalltes.4 Arbetet är nu till sina väsentliga delar genom kopntrakter bestämdt, och en menskligare anda genomgår i allmänhet dessa. På flera ställen ingå likväl ännu sådana bestämmelser, äfven i de kontrakter som under de allra sista åren utfärdats, hvilka göra den arbetsskyldiges ställning mycket svår och förslafvad samt prisgifva honom vid afträdet åt herremännens godtycke. Som redan förut är visadt, bestämmes det i vissa kontrakt att arrendatorn eller arbetsbonden, utom andra beting, skall i omgång med öfrige åboer å godsen efter anvisning röja tomterna och gärdesgårdarne i de enskiftade byarne samt med dagsverken oeh körslor biträda vid utflyttning af åbyggnader m. m. Vidare förekommer ännu i många kontrakter den föreskriften, att arbetsbonden eller arrendatorn utöfver det bestämda arbetet eller arrendet skall vid budning göra dagskörslor och dagsverken mot någon bestämd, låg betalning. Dylika budningar inträffa oftast då folket bäst behöfves i hemmet och göra det till en nödvändighet för arbetsbonden att hålla en större arbetsstyrka än han för det dagliga behofvet behöfver. En punkt af den allra farligaste beskaffenhet är den, deri det ålägges arrendatorn eller arbetsbonden, utan afseende på det bättre eller sämre skick, hvari hemmanets åbyggnader och detsamma nu tilldelade gärdesgårdar för närvarande befinnas, i laggildt skick desamma underhålla och ansvara för alla bristfällen derå. Om det skulle lyckas en sådan, i så många hänseenden tryckt varelse att göra någon liten penningebesparing, förkofra sitt inbo och föröka antalet af sina kreatur o. 8. v., så äro hans tillhörigheter genom denna enda punkt snart sagdt ohjelpligt prisgifna åt godsegarens godtycke. Denne behöfver icke ena dröja till afträdet med anställande af husesyn och påsättande af bristfällen å de hus, arbetsbonden emottagit i skadadt eller ofta fallfärdigt tillstånd, utan herremannen kan när som helst öfverrumpla honom med en sådan. I ett och annat kontrakt ingår äfven den föreskrift, att arbetsbonden, ja äfven arrendatorn, skall utgifva undantag på sätt herremannen framdeles bestämmer. Således lefver han i detta hänseende äfven i ovisshet om hvad som kan komma att öfvergå honom. Torpare benämnes vanligen den, hvilken innehar från 3 till 15 tld jord, som icke är i mantal satt. Vi hafva framför oss ett STEEL a AE VER AR a a a LA a i Na ARR