Dagens Nyheter – 6 september 1872, sida 1

torparekontrakt, utfärdadt 1861, å ett ställe som innehåller något öfver 7 tld. Första vilkoret i detta kontrakt bestämmer, att torparen skall med egna verktyg utgöra 217 karldagsverken årligen. Beräknas dessa till nu allmänt gångbart pris, så uppgår afgiften för hvarje tld till omkring 30 rdr rmt. Men härtill kommer i andra punkten af kontraktet, att torparen skall ovilkorligen vid budning sig på arbete infinna mot den daglön, som i orten gängse är, äfvensom hans hustru under hösttiden. För öfrigt åligger det honom att hålla husen i lagligt stånd m. m. Kontraktets första punkt lemnar honom icke mera än 80 arbetsdagar årligen öfriga för hemarbete, och under dessa 80 dagar är han ovilkorligt förbunden att efter budning, när helst sådant faller husbonden eller hans betjening in, mot den daglön som i orten gängse är, utgöra arbete vid herregårdern. Frågas nu: när skall han utföra arbetet å den jord som till honom blifvit upplåten, och hurudan beredning erhåller väl denna? När skall hans egen säd bergas, då äfven hans hustru under hösttiden ovilkorligt på budning skall inställa sig vid gården? Måhända får man icke misstänka herremannen för att i detta hänseende ha brustit i förtänksamhet. Han budar honom icke på söndagsarbete. De dagarne har torparen lediga för sitt arbete vid hemmet. Vi hafva äfven flera arbetskontrakter med husmän vid samma gård och vilja efter dessa exempelvis nämna, att en husman som innehar 2!4 tld skall derföre årligen utgöra 130 karldagsverken; en annan för 3 tld 2 kpld 126 karldagsverken och 30 qvinnodagsverken o. 8 v. Den godsegare som utfärdat dessa kontrakter räknas ändock icke till de grymma och hårdhjertade, ej heller hör han till dem, som öfvertagit en skuldbelastad egendom och således anse sig liksom berättigade att lägga särdeles tunga bördor ifven på sina underhaäfvande. Då tillfälle lertill erbjudits, ha vi således företrädesvis velat anföra arrendekontrakter, utfärdade af on husbonde som icke har den allmänna neningen mot sig eller en betryckt ställling att framhålla som undskyllan för sin pehandiing af underlydande. (Forts.)