Dagens Nyheter – 4 september 1872, sida 2

mm UL -7 Men det fanng något hos honom, som de flesta millionärer sakna. Helt säkert skulle mången bland dessa män af kassakistan, hvilka icke sällan känna sig besvärade i monarkers och ministrars sällskap och ha svårt för att lära sig konsten att umgås med menniskor, gerna vilja gifva hälften af sina nyligen förvärfvade skatter, för att bli qvitt detta börsman6r, dessa krämarfasoner, som synas från dem oskiljaktiga, samt uppnå det lugna behag, den på en gång vårdslösa och säkra hållning, de angenäma, otvungna rörelser, den qvickhet och intelligens, som utmärkte vår gardesofficer, vare sig han omgafs af furstliga pergoner eller befann sig ibland simplare folk. Bertie roade sig. Han hade en stark tro på lyckan, och denna tro utgjorde sjelfva grundvalen för hans lefnadsvishet. Ehuru han i de flesta andra fall icke hade någon bestämd öfvertygelse — en lärosats hyllade han dock, en gyllene regel följde han troget, och denna lydde: ät, drick och njut, ty i morgon skall du dö. tOm man icke dör af förtviflan, så slutar man med att äta ostron, yttrade en gång en qvick fransysk författarinna; Bertie föredrog att äta ostronen först och spara förtviflan till slutet Lady Guenevere hade efter den förfärliga jagten i månskenet kommit hem helbregda och utan att behöfva råka i någon förlägenhet rörande förklaringen öfver orsaken till sin