Dagens Nyheter – 2 september 1872, sida 2

Den 30 augusti 1872. Få äro säkert de, hvilka ej hört Bie eller Augustenbad, såsom det rätteligen heter, omtalas såsom en förträfflig kallvattenkuranstalt, och orsakerna till dess företräde framför flertalet af rikets många badinrättningar äro i ög)nen fallande för den som på stället derom tagit närmare kännedom och vaiit i tillfälle att göra en jemförelse. Att med begagnande af de medel som erbjudas på bästa sätt vårda helsan borde väl vara hvarje badgästs skyl dighet emot sig sjelf, men ett beklagligt faktum är att man vid badanstalter, synnerligast i städer eller i deras närhet, ser ett alltför stort antal badgäster icke allenast icke åtlyda läkarens töresrrifter, utan i stället hängifva sig åt ansträngande nöjen, retelser och sinnesrö relser mera hejdlöst än de någonsin varit vana att göra i sitt dagliga normala lefnadssätt: och säkert är att har man blott smak för nöjen af det ena eller andra slaget, de må nu bestå i baler som ej afblåsas förrän på morgonsidan eller luculliska festmåltider som van ligen icke heller så snart atblåsas, så låter man lätteligen locka sig att deltaga deri, då tillfällen dertill äro för handen, hvarföre den, som verkligen behöfver vid en badort söka återvinna en förlorad eller vårda en bruten hölsa, gör klokast uti att välja en sådan, der begäret efter dylika nöjen icke får eller kan tillfredsställas. Augustenbad hörer till detta slag af badorter, der man, så att säga, måste sköta gin helsa, men man saknar derföre icke välbehöfliga förströelser och oskadliga nöjen, såsom vi här nedan skola visa. Augustenbad är beläget 2 mil från Katrineholms och 171 mil från Valla jernvägsstation i en naturskön trakt af Södermanland, der landskapet är omvexlande, bestående än af furuklädda, åsformade landhöjder eller berg, än af odlade dalsträckningar med mindre vat tendrag och löfhagar. Vattnet, hvarmed bad isrättningen förses, tros ha sitt ursprung från en !1, mil aflägsen mosstrakt, är ovanligt friskt och rent med en temperatur af 51, å 70 Celsius i de vid sjelfva anstalten belägna rika källorna, 6 till antalet, uti hvilka det framväller, sedan det förut silats genom en sandås af ej obetydlig bredd. På andra sidan om denna ås ligger en mineralhaltig källa, som bogagnas till brunnsdrickning, Sedan man der tömt det föreskrifaa antalet helsobägare, utsträcker man gerna promenaden till dess man uppnått Kärleken och slutligen Hoppet, tvenne välbekanta storheter för här vistande badgäster, af hvilka många dagligen taga båda till vittnen af sina varma känslor innan de komma till tron och öfvertygelsen att de äro tillräckligt väl beredda att mottaga dopet från en vattensträle, som skulle gjort stark effekt under de nu snart förglömda, men på sin tid remarkabla marsdagarne. Icke är det värdt för en amiral Piccolomini eller underbarnet Edvard Nilsson eller andra miniatyrupplagor i mensklig skepnad att speta under en sådan stråldusch, hvars tryck kan komma en vanlig menniska att rygga tillbaka. Badintendenten, dr P. A, Levin, som alltgodan år 1853 varit egare och ledare af an: stalten, är, såsom bekant, icke allenast en skicklig iläkare, utan besitter derjemte egenskapar, som göra honom till en gunstling hos alla, som lära känna hans redbara, flärdfria väsen. Filantrop och ömmande för sina nöd: ställa medmenniskor, har han med sin kraftiga vilja, en ospard möda och uppoffring af både tid och penningar åvägaubragt uppförandet härstädes af ett väl ordnadt lasarett tör medellösa sjuklingar, om hvilkas välbefinnände och omsorgstulla skötsel han drager en sorgfällig vård. Folkupplysniogen har jemväli dr Levin en varm och ifrig befrämjare, och i kommunala värt är han särdeles mycket anlitad. Pers dagen den 29 juni, intendentens namnsdag, är man van att fira med någop festlig tillställning; så äfven i år. Med musik och fanor i spetsen upptågade hela badsällskapet på morgonen till dr Levins bostad, der för tillfället författade verser afsjöngos och gevärssalvor aflossades, hvarefter, sedan dr L. 1 förbindliga ordalag uttryckt sin tacksamhet för sällskapets enkla hyllning, han anmodades att på aftonen bevista en i salongen arrangerad kollation, hvarvid hedersgästens skål föreslogs af ordföranden i badnämden och derefter uppstimdes af en qvartett följande sång på melodien Hvem är som ej vår broder mins: Hvem är som ej med glädrig min vill böja glaset för Levin, ty det är ingen ann än Pehr, som oer oss helsan åter hir!