Dagens Nyheter – 2 september 1872, sida 2

han vatten på oss sqvitter, att kroppen känns så lätter. Tänk hvilka bra moyenger: hans packning och bassänger! 1: Han utan like är :p: Damerna hade med dem medfödd smak medelst utsökta alster ur Floras rike i salongen anbringat eleganta dekorationer och höllo genom en af badnämdens qvinliga ledamöter ett föredrag i bunden form, hvaruti deras tacksamhet och högaktning tolkades för den värderade gästen, under hvars hägn en sansad, men icke desto mindre animerad bal atslutade festen. Till dagliga förströelser höra, såsom vanligt vid badorter, tidningsläsning, schack-, crocket-, biljard , brädoch kägelspel samt ringkastning; mera sällan förekommer kortspel, och då är det vanligen något muntert sällskapsspel, der vinsten utgår in natura i form af pepparkakor, knäck eller andra begärliga saker, som äro beskärda förmågan att på ett magiskt sätt medverka till lösandet af lifvets dunkla gåta. Kortare utflygter till ställets vackra omgifningar företagas dessemellan såsom en behaglig omvexling i nöjena. För någon tid sedan hade badnämden anordnat ett rikhaltigt museum i.2:ne afdelningar, af hvilka den ena innehöll grupper, föreställande marmorbilder af de utmärktaste modellörer och bildhuggare. Der såg man en grupp representerande de 4 årstiderna, en annan Davi och Goliath, en tredje Dagen och Natten, en fjerde de tre Nornorna, hvarförutan Cupido, den sofvaade Endymion, drottning Victoria såsom barn m. fl, voro framställda med en formfulländning och skicklighet som icke lemnade något öfrigt att önska. Den historiska och antiqvariska afdelningen innehöll en mångd kuriosa och märkvärdigheter, som väl tå muscer torde ha att uppvisa och hvaribland må nämnas: Den lucka, som turcos gjorde i slaget vid Wörth, den skål som föreslogs för nordens qvinnor vid senaste magisterpromotionen, den blytyngd som hvilade på Ephialtes samvete då han förrådt sina landsmän, det kors som Job bar med tålamod, den stöt som Brutus gaf Cesar (en mortelstöt), de vantar som Preussen lade på Elsass och Lothringen, det skinn som frangmännen fingo släppa till i senaste fransk-tyska kriget, den kikare hvarigenom Filen tittade och bleknade; den blodiga skjorta som Gustaf IV Adolf aldrig klädde för fosterlandet m. m. m. m. i Sådana äro, i korthet sagdt, de nöjen, hvarmed man här roar sig, och vi ha icke hört någon beklaga sig öfver att han har tråkigt. Tiden har nu så långt framskridit, att flertalet af badgästerna lemnat Augustenbad, de flesta, om icke alla, såsom vi ha anledning att förmoda, nöjda med sin badsejours. Vi afsluta vårt redan långt uttänjda bref med reproducerandet af några verser, som vid förre brunnsoch badfiskalens afresa under en festlig tillställning afsiöngos, dervid uteslutande hvad som endast för de då närvarande, men ej för allmänheten kan vara af intresse: (Melodi: Zandahls kanon.) Vid bad och vid brunnar det blifvit en vana att ha-en fiscus, som noga skall spana och straffa då olagligheter begås, ty sådant kan hända oss alla, gudnås. Den ene till bordet post festum anländer, en annan cigarren i badrummet tänder och röker och blossar helt makligt och fritt, till dess att fiskalen i dörrn gör en titt. Det hinder så lätt att en tidning försvinner på qvilln — ty på dagen man läsa ej hinner — att lemna den åter i tid är af vigt, fiskalen skall eljest ha krischan i plikt. Han luntor skall skeifva, så tjocka och digra och spika upp auslag på tabula nigra, så att hvarje badgäst kan tydligen se när man är välkommen på en soar6. On maten ej smakar, så hör man i salen ett mummel, som följa af en blick på fiskalen, ty hän skall till frun bära klago:nål fram, att hon för sin hållning ej kommer på skam. Hvem är det, som anförer dansen på balen och roar oss alla? Jo, det är fiskalen. Om han icke funnes, gick allting på tok, men han måste vara förståndig och klok. Fiskalen är den, som vid resor och fester skall uppteckna aamnen på alla de gäster, som liiskat sin tunga med saft eller vin och fuanit behåg till en skön apelsin. Fiskaln skall med damerna spela kowateu, nå or3tnromenaden skall han så I tåran