Dagens Nyheter – 29 augusti 1872, sida 2

färd — ingenting annat än högfärd som hindrar dig från att göra mig till viljes. Det passar visst oss utfattiga stackare att vara sturska! — Om vi äro utfattiga, med hvad rätt skulle vi då låna af andra? — Fasligt, hvad du i en East blifvit samvetsgrann! Cecil gjorde en axelryckning och begynto åter röka. Han brydde sig ej om att inlåta gig i en dispyt med sin broder. — Du är ändå bra stygg emot mig, fortfor Berk, som emellertid retat upp sig sjelf, så att tårarne kommo i ögonen på honom. Du påstår, att du ingenting kan neka mig; och när jag ber dig om den aldra minsta tjenst, ändrar du genast ton och talar till mig, som om jag uppmanat dig att begå det gemenaste bofstycke. Du tillåter att jag afhänder mig gjelf lifvet, hellre än att du förödmjukar dig aldrig så litet, för att rädda mig. Du lefver som en hertig .ach frågar inte efter, om jag försmäktar i bysättningshäktet. Du pratar bara om hedern, när du vill slippa undan att hjelpa en annan stackare, och om jag denna natt skulle skära halsen af mig midt för din näsa, så gör du blott en axelryckning och skämtar sedan i klubben öfver min tragiska ändalykt, dervid begagnande qvickheter som du hemteat ur dina franska noveller. — Ypperligt deklameradt, men innehållande föga sanning, mumlade Bertie.