Dagens Nyheter – 29 augusti 1872, sida 2

Försöksskjutningen vid Vaxholm. Pansarbåten Hildur intog först sin plats på det för skjutningen bestämda afståndet, 600 fot, från fästningen, vinkelrätt emot den östligaste ändan af. den s,. k. vestra liniens runda del, Efter det att fartyget blifvit inriktadt mot det bestämda målet, dånade plötsligen det första skottet, ett väldigt rökmoln bortskymde för ett ögonblick föremålen, ett hagel af fiisor kastades från fästningsmuren utåt sjön, och då röken skingrats, kunde man redan på långt håll tydligen se att projektilen träffat helt nära den utsatta riktpunkten och gräft en grop i muren. Projek: tilen hade träffat nära ena kanten af pricken, i fogen mellan två stenar, sprängt dessa och banat sig väg med spetsen in i muren till ett djup af vid pass 41, fot. I muren hade bildat sig en trattlik fördjupning med en yttre diameter at 3—4 fot. Bottnen i denna fördjupning bildades af projektilens bakre plan, murverket slöt sig der tätt omkring projektilen, och urgröpningens hela synliga djup var derför ej större än 2 fot 7 tum. Allt murverk rundt omkring var i öfrigt oskadadt, och den utifrån synliga verkan föreföll mången vida mindre än hv21 man väntat. Men på murens inre sida torde förödelsen i alla fall vara ganska betydlig. Man begaf sig då dit för att undersöka förhållandet. (Den del af fästningen, hvars yttre sida var utsatt för beskjutning, innesluter ett par små rum i bottenvåningen, hvilka annars användas till arrester, men som naturligtvis för tillfället voro utrymda.) Men ej beller här kunde man upptäcka några väsentliga skador. På en yta af vid pass la fot i qvadrat hade visserligen en obetydlig inböjning af murverket uppkommit, hvarjemte en liten del bruk lossnat och ett par tegelstenar bhlifvit eg men i öfrigt syntes icke någon skada. uren eger på detta ställe en tjocklek at 7 fot och är uppförd till de yttre-4 foten at gråsten, till de inre 3 foten af tegel; men endast det yttersta lagret af gråstensmuren är sammanfogadt af huggna stenar af i medeltal ungefär 111, fots tjocklek; mellanrummet mellan denna yttre beklädnadsmur och tegelstensmuren utgöres af i bruk lagd mindre gråsten af olika storlek. Kompakt granit fanns här således ej annat än i det yttre skiftet. Den projektil som användes vägde 240 sv. skålpund och afsköts ur en 8,og tums refflad kanon med 56 sv. skålpund grofkornigt belgiskt krut. Den för försökens utförande tillsatta komiten, bestående af kommendören Pettersån, majoren Virgin, majoren vid fortifikationen Ljungberg och kaptenen vid Svea artilleriregemente Nordström, beslöt då att låta afskjuta ytterligare ett skott mot samma punkt. Skottet gick af, projektilen träffade tätt intill den förra, dref upp den förutnämda trattlika öppningen till större vidd, men trängde ej ens fullt så djupt in som den förra projektilen, i hvars gods han gjorde ett tydligt mirke, och föll tillbaka till foten af muren. På inre mursidan var verkan till följd af den på samma punkt förnyade skakningen nu något större. Inbukningen af muren hade bredt ut sig öfver en yta af omkring 5 fot i qvadrat och någon del af det innersta tegelstensskiftet hade lossnat. Dessa båda i öfrigt lika starka skott hade således träffat i det närmaste sammå punkt, men muren var dock ogevomskjuten. Gråstensmurverket. var visserligen genombrutet, men hade också i sin ordning helt och bållet brutit projektilernas kraft. Nu afsköts ett tredje skott mot samma punkt med samma kanon, projektil och krutladdnving och på samma korta afstånd. Skottet träffade i-bottnen af den förut gjorda fördjupningen, den inre tegelstensmuren genomtringdes, och fortsättande sitt lopp, genomgick projektilen en just i dess väg befintlig kakelugn eamtett par tunna tegelstensväggar, som åtskilde arrestrummen, träffade slutligen bakre väggen i den inre arresten, men bade förlorat sin kraft och nedföll på golfvet. Ändamålet var således vunnet. Fästningsmuren var genomskjuten, och deagern lyste in i den förat skumma cellen genom en öppning af ungefär 1 fots diameter. Muren hade, synes det oss, öfver förväntan väl bestått profvet. Kauonen hade nu som förr visat sig vara ett väl skjutande. vapen, .och projektilerva, som alla återfunnos i nästan ozskadadt skick och framför allt med spetsarne fullkomligt oförändrade till sin form, hade häfdat sitt anseende såsom särdeles utmärkta i sitt slag. Pansarbåten hade fulländat sitt värf, och dees plats intogs af monitorn John Ericsson Denna är armerad mel 2 st. 12 g3 tums slätborrade mynningsladdningskanoner. Med den ena af dessa afskötg nu ett skott med fullkula, vägande omkring 460 skålpund, och en laddning at 53 skålp. En ny riktpunkt var utsatt på muren, ungefär 7 fot ofvanför den förra och i höjd med ett bakom liggande hvalf. Projektilen, som träffade något ofvanför pricken, gjorde vid anslaget i muren en urgröpning af vid pass 1 fots djup, spräckte ett par af de närmaste stenarne och urflängde en mingd skärfvor ur de öfriga, men slogs sjelf i stycken. På murens inre sida kunde icke någon skada upptäckas. Före skjutningens början hade en fotografisk afbildning af den då ännu oskadade muren blifvit tagen och efter hvarje skott togos nya fotogrsfibilder för att visa, huru för störelsen under skjutningens fortgårg hade tilltagit. (Efter D. BJ)