Dagens Nyheter – 29 augusti 1872, sida 1

Dagbladets textafdelning börjades mnästlidne måndags morgon med en politisk artikel, hvilket är någonting lika sällsynt i det bladet som flugor om vintern. Artikeln öppnades med en tirad, som icke ens den mest inbitna oppositiongman skulle kunna säga nej till. Den lydde: I dessa dagar pågå som bäst eller förberedas valen af de män, som under nästkommande tre år skola representera svenska folket. Efter denna underrättelse, som icke just egde nyhetens behag, men deremot var oomkullrunkeiligt sann som ett axiom, uttryckte Dagbladet den vissa förmodan att valen inom städerna skola utfalla i samma på det hela taget liberala anda som tillförene4, hvaråt Dagbladet gläder sig, enär sådant utan tvifvel skall än vidare befordra de många reformer i lagstiftning och förvaltning, som ännu vänta sin lösning. Man finner häraf att Dagbladet för sin del anser många reformer nödiga; men det är svårt att fatta huruledes det då kan glädja sig åt utsigten att få öfver hufvud taget de gamla stadsrepresentanterne eller med dem liktänkande tillbaka i andra kammaren, ty särdeles i fråga om reformer i förvaltningen ha dessa DPagblads-liberale ingalunda visat sig gynnsamt stämde. Det är ju tvärtom just deras sega ovilja mot förbättringar i det föråldrade skatteoch förvaltningssystemet som framkallat en så stark majoritet mot stadsrepresentanterna, att desse icke förmå någonting uträtta utan att förena sig medl aristokratien och byråkratien i första kammaren, hvilket väl ingen borde anse på längden riktigt helsosamt för allas väl. Men Dagbladet, som på ena raden gladde sig åt förment liberala och reformvilliga representanters inväljande, anser på den andra en sådan förening mellan andra kammarens stadsombud och första kammarens baroner och generaldirektörer, jemte regeringen, vara en god sak ithy att den bör skrämma representanterna från landet att icke spänna bågen för högt, emedan den då skall brista. Här gör sig Dagbladet, utom till inkonseqvens, visst äfven skyldigt till ett räknefel. Det var, när man sammanräknar begge kamrarnes ledamöter, vid senaste riksdagen blott cirka 20 rösters öfvervigt på den mera stationära sidan. Denna öfvervigt är redan minskad genom uteslutandet af hrr Kallstenius, Mannerskantz, Brunberg, doktor Ljunggren, hrr H. B. Hansson, Appeltofft, Ivar Koskull och C. E. Piper. Huruvida den blir det ännu mera vid de återstående valen till andra kammaren och omvalen till den första, derom kan iogenting med.visshet sägas; vi för vår del anse det dock åtminstone högst sannolikt. Men hvad ingen som studerat riksdagspartiernas historia i Sverige och andra länder kan vara oviss om, det är att så fort ett sådant parti med starka steg nalkas en afgjord majoritet, så skynda sig dels de svaga, dels ock de mera förutseende att närma sig detta parti för att i tid göra sig förvissade om dess framtida gunst. Och härigenom uppnår partiet en öfvervägande styrka redan innan det genom nya val hunnit få öfvertaget. Tydliga tecken till en sådan öfvergång låta redan. ge sig. För mindre än ett år sedan var det Dagbladet och Dagligt Allehanda en galenskap att yrka på någon eftergift af grundskatterna, Ju deremot