Dagens Nyheter – 29 augusti 1872, sida 1

UN än en tiggare, fullkomligt oförmögen att skaffa sin broder den summa, denne för tillfället behöfde. Han kände detta nu lifligare än pågensin förut; för en ädelmodig, frikostig menniska är ingen pröfning så hård sora den att finna sig urståndsatt att bjelpa, då hjelp behöfves. — Det tjenar till intet att ingifva dig några falska förhoppningar, Berk, yttrade han vänligt. Jag kan ingenting göra för dig. Du bör nu ha hunnit lära känna mig, och om du verkligen känner mig, så vet du väl att — egde jag de penningar du begär, så vore de i nästa ögonblick dina. Jag vill vara uppriktig, Berk, mina affärer äro alldeles förstörda; det kam hända mig hvilken dag som helst, att jag nödgas gifva upp staten och gå i landsflykt, såvida jag hinner komma undar, innan mina björnar låta arrestera mig;i annan händelse lofvar jag att de åtminstone icke skola ha mig lefvande. Detta är intet angenämt samtal, men du torde göra mig den rättvisan att medgifva det jeg icke var den som inledde detsamma. Hvad du framför allt måste komma ihåg af hvad jag sagt är detta: om jag kunde hjelpa dig, så skulle jag det till hvad pris som helst, men — jag kan icke. Och härefter utstötte Cocil ett väldigt rökmoln, hvari hela hans hufvud insveptes. Ämnet var pinsamt; det gjorde Cecil lika mycket ondt att gifva afslaget, som det smärtade Berk att mottaga detsamma,