Dagens Nyheter – 24 augusti 1872, sida 2

sin hund strypt. Nåja, på min ära, skulle jag ej ha gjort precis detsamma, om jag varit i hans ställe. Cecil tänkte icke på huru demoraliserande gjelfva tendensen i detta resaonnemang skulle ha varit för hela armån. Emellertid — säkert är, att om händelsen passerat inom hans eget regemente och han sjelf suttit som domare, skulle Rake ha kommit temligen lätt från saken. Som sagdt, Bertie tyckte om Rake, för det denne var sin stumme vän så tillgifven ; och han hörde talas om hans popularitet bland kamraterna. Han beslöt derför ait söka rädda åen hygglige kerlen från de ytterligare vådor, hvilka hans häftiga lynne vär som holst kunde framkalla, så länge han var anställd i krigatjenst och sålunda underkastad en sträng disciplin. Af sådan anledning skref han till den dömde, sedan denne införts i sitt fängelse för att utstå straffot, och erbjöd bonom att få bli betjent hos sig, så snart han åter försatts på fri fot. Under tiden lofvade ban draga försorg om hunden samt friköpa Rake från regementet. Rake hade åhört sin dom med den sublimaste likgiltighet och derefter genom sin ytterliga sorglöshet retat fångvaktarne; men sedan han bekommit brefvet från Cecil, intog honom plötsligen en liflig känsla af att han var en dömd och fallen menniska; och han erfor en varm, .en innerlig tacksamket mot den unge