Dagens Nyheter – 22 augusti 1872, sida 2

Musikdirektörsmötet 1 Jönköping. (Korrespondens till Dagens Nyheter.) Vid detta möte bildades en förening under namn af Sverrges tonkonstförening. Uti densamma äro alla gynnare och vänner af tonkonsten välkomna såsom ledamöter. Men der jemte kommer inom samma förening att finnas en underafdelning, bestående af musikidkare, som utsslutande eller till betydlig del hafva sin utkomst af tonkonstens utöfning. En tid af 5 år är tills vidare bestämd, hvarunder ledamöterna genom musiktillställningar och möjliga frivilliga gåfvor skola söka bilda en grundfond. Dessa medel insändas till Örebro folkbank, som desamma förvaltar. — Närmare derom kommer framdeles att kungöras. Ett klockaremöte tör Nerikes klockare och organister, som i lördags hölls i Örebro, beslöt att till kon. befhde ingifva en skrifvelse, i hvilken uttalas den åsigten, att en omreglering af klockarelönerna är behöflig och att desamma böra uppgå till ett belopp, motsvarande 15 procent af pastors lön inom församlingen, dock icke under 500 rdr och det oberoende af, med hvilka befattningar klockaretjensten än må vara förenad. — I sammanhang härmed beslöt mötet anhålla. att äfven organisten måtte i lag tillerkännas skälig lön i förhållamde till de uppoffringar, han för vinnande af kompetens till nämda befattving måst vidkärnas, så att äfven härutinnan för samlingarnes skyldigheter ej må blifva beroende uteslutande af det egna godtycket. I det presterliga Lund, der klostermurarne fallit, skola nu snart ytterligare ett slags prstmurar falla, hvilka äfven länge stått som skamfläckar för ett nyare tidens samhälle, vi mena domprostens — gärdesgårdar. Ehuru domprosten Mellin uppbär inom Lund en ärlig lön af vid pass 16.000 rår, har han dock ansett sig icke hafva råd att hörsamma gatuordnivgens föreskrift om plankinhägnader, utan låtit gärdesgårdar qvarstå vid de gator, som leda ut till stadens östra promenad. Andre af stadens invånare, till och med sådane som :ha ytterst små inkomster, ha i allt villigt ställt sig under den an tagna ordningen, men kyrkans man, han som har att predika och lära att man skall vara rsensklig ordning undergifven, har staden härtill nödgats tvinga genom rättogång. Då drätselkammaren för lävgre tid sedan ålade husegare, som ha gärdesgårdar, att borttaga dessa, klagade -domprosten för magisiraten och blef der frikänd från skyldigheten att borttaga sina gärdesgårdar. Hos k. m:t har emellertid -domprosten haft otur och blifvit ålagd att mot plank utbyta gärdesgårdarne. Det :är :bibelkommissionen, hvari domprosten suttit, som hindrat domprosten att taga befattniog med gärdesgårdarne, säger en och annan. Men samma -bibelkommission har:icke varit :hbr domprosten till -hinder att i frågan föra rättegång mot samhället. (FE. T)) tt hemskt stat på em brottelig bana. Under denna rubrik berättar Sydsvenska Dagbladet: Soldaten nr 8 Mårten Lindell vid Skytts kompani af mnorta skånska infanteriregementet var :en äldre, etter sitt stånd välmående man, som -egde en liten jordegendom i Fosie nära Malmö och hade ett godt anseende om sig, så att ingen kunde misstänka honom för att på orättmäriga vägar vilja tillegna sig sin nästas gods. Nu inträffade: det att landtbrukaren Jönsson i Fjerdingslöf -hatten mellan den 8 och 9 dennes blef frånstulen en mjölkeko, som -han efter fafänga etterspaningar på torgdagar och andra försäljvingsplatser icke kunde få reda på; och likaledes hände det att han i sin tjenst hade en gosse, som erhållit tillåtelse att i söndags besöka sina föräldrar, som bodde i Fosie. När nu gossen på vägen till sina föräldrars hem passerar soldaten Lindells jordlott, ser han der, bland andra, en ko stå tjudrad, som med sina lugna, stora, kloka och vänliga ögon ser på houom som på en gammal bekant; och gossen på kon och kon på gossen och de igenkänna hvarandra på ögonspråket, och gossen går hem till föräldrarne och säger sin far i förtroende att den ko, som blifvit frånstulen hans husbonde är densamma, som står tjudrad uppe på soldaten Lindells -egor. — Hvad säger du, yttrar fadren, det är en farlig ting att säga; är du riktigt säker på att det är sant, hvad du säger? — Ja, det är jag viss på, tykon kände Jgen mig och jag kände igen kon, men de ia målat öfver hennes stjerna, ty-husbondens ko var stjernig. — Du har tagit fel, sade fadren, Det-är farligt att säga sådana-saker. — Jag skall gå -upp en-gång till-och se efter, säger gossen, och han går och finner att den hvita stjiernan i pannan vå kon är öfvermå