Dagens Nyheter – 22 augusti 1872, sida 2

hos grefven uppväcka ett grymt hat mot Bertie, hyilket han emellertid sjelf sökte. .qväfva eller åtminstone undvika att förråda; ty han var i grunden en rättvis man och erkände inom sig i ögonblick, då haus bättre menniska rådde öfver honom, att hans misstankar förorättade både den lefvande och den döda. Emellertid kunde denna oöfvervinneliga motvilja, som han närde mot Cecil, svårligen vid hvarje tillfälle döljas; också skulle den unge mannen, om han ej haft sitt lätta lynne, som gjorde att nästan ingenting bekymrade honom, helt säkert icke ha undgått att mer än en gång känna sig sårad af faderns b: mötande. Som förhållandet nu ver, hände det visserligen ofta nog, att Bertie förvånades öfver att den gamle visade honom så mycken afvöghet, men hen reflekterade aldrig något djupare häröfver, och när han någon gäng tänkte på saken, sökte han förklaringen dertill endast i den nyckfullbet, som är naturlig hos en .gammal, tyrannisk man. Ait vara afundsjuk på sin yngre breder för det allehanda gunstbevis slösades på honom, kunde icke för ett ögonblick falla Bertie in. Lady Royallieu hade på dödsbädden besvurit Bertie att blifva ett stöd och en bjelpare åt den lille Berkeley, som då endast var tro år gammal, under det att han sjelf — Bertie — vid den tiden uppnått tretton års ålder. . Och ehuru han således ännu var blott ett barn, när han lofvade att taga värd om ett annat