Dagens Nyheter – 22 augusti 1872, sida 1

-— ÄR -— vit er namn, genmälde grefven med en viges hetta. i Ämnet retade honom. — Likgiltigt hvilketdera, mumlade Cecil, utstötarde ett digert rökmoln. Vi ha ej blifvit tillfrågade, om vi ville komma bhit till verlden; ännu mindre kunna vi begära, att män skulle ha frågat oss hvad vi önskade heta under vår lefnad. God morgon, herr grefve! Han vände sig om i afsigt att gå; men hans fader tillsade honom att stanna. Grefven insåg att han han varit oartig — ett vida större fel i lord Royallieus ögon än att vara bjertlös. i — Jag hörde att ni vann den gyllene vasen i går? yttrade han, i det han trädde fram mot sin son med ryggen böjd sf åren, men med sitt stolta, af silfverlockar prydda. hufvud upprätt som alltid. — Det gjorde icke jag; Skogskungen gjorde det. — Ett orimligt påstående, min herre, återtog grefven med sin klangfulla och ännu melodiösa stämma. Den yppersta häst kan bryta ryggen af sig, om han rides af en dålig ryttare, och det har häxdt mer än en gång att en springare af ganska klen race blifvit 8egrare genom en skicklig ledning. Ni vann mycket på vad? — Åbja, rätt mycket.