Dagens Nyheter – 22 augusti 1872, sida 1

nAnNinrens NNUTVUdTedaRlor och ansvarige ULgllvare axsanmsasaaasasstseaitnattasaasadiattttimatiitaätitteaitarttattasataattenttatatig tatt heten, en sanning. -Hvarken råd eller ständer egde efter 1772 den ställning och betydelse som före 1680. Konungamakten, saknande behörig motvigt af dem, blef under lenare former ungefär lika sjelfrådig som efter 1680. Gustaf III var icke vuxen den uppgift, som på honom ställdes, att förlika kämpande samhällskrafter, att återuppbygga en fast och lagbunden samfundsoraning, Långt ifrån att i -utöfningen begränsa sin makt, der lagen lemnade den obestämd, sträfvade han att utvidga den och fann snart äfven de lätta band besvärliga, hvilka han 1772 nästan: för prydnads skull hade bibehållit. Missaöjet häröfver härledde sig icke uteslutande från regeringsformen och den nya förskjotningen af samhällsmakten; äfven kopungens personlighet hade sin: dryga del deri. ITCy konungens personlighet betydde numera nästan allt för statslifvets utveckling och ri kets väl eller ve; honom tillhörde all makt, på honom hvilade ock. allt ansvaret. Med ofelbar statsmannavishet, outtröttligt arbete, sträng hushållning, en vandel utan fläck och en själ utan :avagheter, skulle han måhända kunnat afväpna: all opposition och sluta sin regering med samma glans,: som omstrålade dess början. Men, Gustaf III var icke någon Gustaf Vasa eller Karl. XI, i stånd att genom outtröttlig .uppmärksamhet. och. jernhård flit beherrska den omätliga massa af arbete, som han lagt på sina skuldror; ej heller någon Gustaf Adolf, mäktig att genom snillets . öfverlägsenhet och karakterens höghet böja allt under sig till fäderneslandets tjenst, utan att behöfva frukta någon; medtäflan och utan att söka undertrycka. öfriga .samfundsdelars lofliga frihet och naturliga rätt. Man må icke törneka Gustaf III:s stora egenskaper: hans varma känsla. för . fosteriandets.. ära och förkofran, hans, politiska mod, hans rådighet i faran, hans hänförande vältaligbet, hans mildhet, försonlighet och högsinta glömska at lidna oförrätter. ; Onekligen: var, han. at. naturen utrustad till att. kunna blifva:;en god. och stor man. Men de olyckliga tidsförhållandena hade inkastat partistriderna. redanyi hans. barnkammare; som gosse och. yngling hade han. till dem varit vittne och deltagare, inöfvats i list, hyckleri och ränkor, lärt sig att handskas med smutsiga medel. och begagna sig af män, hvilka han riåste förakta. Ej underligt att den höga sedliga grannlagenheten härigenom skulle förslappas och: känslan för sanning gå förlorad, Om hans falskhet .och opålitlighet, hans förkärlek för krokiga vägar och dåliga medel, hafva hans fiender förtalt mycket, som är öfs verdrifvet, mycket som alldeles saknar grund; men beskyllningarne innehålla dock tillräck ligt mycken sanning för att förklara, hvarföre hans ord ej kunde ingifva förtroende och hans handlingar följdes med. misstänksamhet. En medfödd svaghet för ståt.och yttre sken, som redan hos barnet yttrade. sig i en. förundervlig håg för teatraliskt uppträdande, hade icke blifvit qväfd genom allvarligt arbete och gedigna studier och närdes. genom en ovanligt liflig inbillningskraft, . Flärden och det yttre skenet hade större dragningskraft än sanning och verklighet för Lovisa Ulrikas, Tessins och C. F. Scheffers lärjunge. Knappast torde man också kunna säga, att konungens regering. var så alldeles partilös. som . lefvadt och: ämnadt var. : Partinamnen blefvo: förbudna.— det var godt och väl; men partigrundsatserna stannade qvar, och likaså de. män, som hade. förfäktat dem. Men då Hattarnes förnämste män. sutto irikets högsta embeten och hedrades med konungens verkliga eller skenbara törtroende, blefvo Mössornas långt mindre använda — några alldeles aflägsnade. : Kovungen hade genomfört sin statshvälfoing med. Frankrikes understöd .: och med. de från makten störtade Hattarnes : bjelp. Till Hattarne drogs han ockaf själafrändskap och