Dagens Nyheter – 22 augusti 1872, sida 1

hon lät sig sammanvigas med honom; han visste att den man hon älskade var en kusin till henne, som saknade förmögenhet, en kavalleriofficer, hvilken genom tapperhet gjort sig fördelaktigt känd inom armån. Denne kusin, Alan Bertie — en oförskräckt och ridderlig krigare — hade träffat lady Royallieu i Nizza omkring tre år efter hennes giftermål; händelsen hade fört dem i hvarandras väg. Den gamla kärleken, som nu uppflammade med mera styrka än kanske någonsin förr, gjorde det svårt för honom att fly ifrån henne — svårt för henne att ålägga honom att fly. Onda tungor begynte slutligen sammanknyta deras namn, och Alan Bertie skildes från den qvinna, han dyrkade, för att ej gifva ökad fart åt förtalet. Han stupade tvä år? senare i en af Hindostans mörka skogar, efter att ha gjort sitt namn fruktadt och äradt öfver hela Ostindien. Efter sin makas död fann lord Royallieu ett miniatyr-porträtt af Alan bland hennes papper, och han kom då att tänka på dessa vintermånader vid Medelhafvet samt fortfor härmed, tilldess i hans bjäl tvifvel och misstankar hunno slå rot, hvilka, medan hon ännu lefde, skulle ha tillintetgjorts genom en enda blick från hennes ögon. Den aflidnas andre son;hvilken hon höll mest af, bar hennes familjnamn, hennes förre älskares namn, och liknande hennns slägt, liknade han ock den döde kavallerikaptenen. Detta var nog till att