Dagens Nyheter – 21 augusti 1872, sida 1

-—-6 IG -— att täfla med allt hvad England egde ypperst i afseende på hästar. Denna händelse anteckna vi särskildt derföre att Bertie, som eljest icke egde någon fiende, dervid ädrog sig en sådan. Se här sakens sammanhang. Inom den för noblessen eller de vid dylika tillställningar privilegierade enkom afskilda platsen hade en tjock krabat ur den gemena hopen, en walesare, en lurifax af äkta sorten, insmuzgit sig, och medan Bertie händelsevis vände ryggen till, passade han på tillfället och föreslog unge Berkeley, som stod i sin brors närhet, ett vad. Berk var genast färdig att utfästa sig att betala en enorm summa, om ej priset skulle tillfalla Bortie. Det var söm hade ynglingen haft hela engelska banken i sin ficka — med så mycket lugn iklädde han sig den största förbindelse. Han hade ärft ätten Royallieus extravagans och lättsinne och, när frestare inställde gig, tvekade han ej ett ögonblick att onödigtvis hopa skulder och bekymmer öfver sitt unga hufvud. Visserligen kunde han trösta sig med att hans far var svag för honom och gjorde hvad han kunde för att tillhandahålla honom pengar, men han visste ock att gubbens tillgångar voro knappa, hvadan det tillhörde honom sjelf att, så vidt i hans förmåga stod, iakttaga sparsamhet. Men icke tänkte han så långt. Cecil hörde hvad som aftalades bakom honom; han vände sig om, och då han varse