Dagens Nyheter – 20 augusti 1872, sida 2

Hvad Bertie angår, liknade han den franska giefvinnan, som då hågon förvånade sig öfver att hon lät sin betjent servera sig chokolad, medan hon ännu låg till sängs om morgnarne, svarade: Est co que vous appelez cette choseIå un homme? Bertie betraktade också tjenstfolk såsom nödvändiga husgerådsartiklar. 9å hände t. ex, en gång, att han i en kammartjenares närvaåto förklarade sin kärlek för den koketta lady Regalia, utån att ett ögonblick tänka på möjligheten af denne mans uppträdände såsom vittne vid äktenskapsskillnadsdomstolsn. Det ver ingalunda passionen som vid detta tillfälle gjorde honom obetärksam — ty han var aldrig passionerad, tog aldrig vid sig af någonting så att rjälens jemnvigt rubbades — utan hans oförsigtighet härrörde af det enkla skälet att han icke kom ihåg annat än att tjenare äro födda döfva, stumma och blinda. Som sagåt, Rake försvann. — Nå, fram med ditt ärende, Berk! Ynglingen stod der med nedböjdt hufvud och såg mäkta förlägen ut. Visserligen var han såväl till följd af medfödda anlag som genom uppfostran lika bekymmerslös som sin broder, hvilken skulle hsa kuntat förlora sin sista tillgång, utan att en min förråda något missnöje, och vinna en half million, utan att visa det ringaste tecken till glädje; men det fanns på samma gång i Berkeleys karakter