Dagens Nyheter – 20 augusti 1872, sida 2

förare, hvilka (stundom under åratal) få göra full lokomotivföraretjenst mot åtnjutande af endast andra klassens eldarelön, eller 840 rår pr år, således 120 rdt mindre än första klassens eldare! NSjuttio rdr i månaden (plus 20 procent inqvarteringspengar) för en lokomotivförare! Så illa lönar ingen bolagsbana sina betjentett. De nu i fråga varande klasserna af betjente hafva länge haft en sorglig erfarenhet af att deras ställning i allmänhet icke är sådan den borde vara, och för att möjligen åstadkomma en förändring till det bättre, utsågos och sammanträdde den 5—7 juni. i fjor i Jönköping tretton deputerade j (10 lokomotivförare och 3 eldare) från de olika distrikten, för att öfverlägga och besluta, om hvilka åtgärder lämpligen borde vidtagas för att vinna ändring och förbättring i lokomotivförares och eldares ställning. Resultatet af detta möte blef, att deltagarne i mötet ingingo till trafikstyrelsen med en gkrifvelse, i hvilken framhölls önskvärdheten af: 1) En pensionsinrättning för lokomotivporsonalen. . 2) Åstadkommande af en för denna personal mera lika och, synnerligast vintertiden, mindre ansträngande tjenstgöring. y 3) Att ingen lokomotivtörare tilldelas lägre än 11:te (1.200 rdr) och ingen eldare lägre än 14:de klassens aflöning (900 rdr); att uppflyttning i högre löneklass borde ske successivt efter hvart 3:die års tjenstgöring, samt att inqvarteringen borde utgå med 20 procent af lönen, oafsedt hvar boningsorten är. 4) Likställighet med stationsinspektorer i afseende på sjukaflöning och permission m.fl. förmåner. 5) Eldares examinering i ångmaskinlära innan de befordras till törare. 6) Att erbålla de cirkulär, som närmast röra tjonstgöringen och dit hörande förhållanden, äfvensom årligen alla styrelsens cirkulär och order samt statistiska berättelser. 7) Ett årligt lokomotivföraremöte. Denna i ett hofsamt och i allo värdigt språk affattade skrifvelse ingafs till styrelgen någon af de närmaste dagarne efter den 7:de juni i fjor, men först den 12 januari i år fann styrelsen skäligt att besvara densamma med en rundskrifvelse, som i tanen är snäsig, till innehållet så intetsägande eller kringgående som möjligt. I fråga om pensioneringen upplyser styrelsen att förslag till pensonering af hela jernvägspersonalen snarast kommer att till k. m:t ingifvas. Om öfveransträngningen svaras: då styrelsen efterhand kommer att anställa allt flera lokomotivförare och eldare, bör tjenstgöringen kunna jemnare fördelas, äfvensom öfveransträngning undvikas. (Att så bör och borde kunna ske, är sant; att så icke ekett, utan snarare tvärtom, det är deremot ett faktum.) I fråga om löneförhöjningen yttras, att styrelsen faststält den grundsatsen, att. förare och eldare som oförvitligt tjenstgjors,. icke böra qvarstå i lägsta löneklassen mera än ett år, kommande uppflyttningarne sedan att i främsta rummet bero på ådagalagd lämplighet och skicklichet, i förening med redlighet och nit, samt dernäst på ålder en sten ). Angående inqvarteringsersättningen är den bestämd genom ett kungl. aflöningssuplement som oriktigt förutsätter att det är billigare att inqvartera sig 1 Kristinehamn än Stockholm, Göteborg och Malmö). (Det är en vacker grundsats, som styrelsen fastsält, den att, ingen bör qvarstå i lägsta lönegraden, som oförvitligt tjenstgjort mer än ett årX4; skada blott att densamma icke tillämpats hvarken före eller efter nu ifrågavarande svars -afgifvande. Hur står för öfrigt denna för lokomotivpersonalen så hugnesamma grundsats i samklang med åtgärden att låta s. k. extra lokomotivförare gå i åratal med andra gradens eldarelön? Ty för att befordras till förare, får man väl lof att vara lämplig och skicklig dertill?) Styrelsen finner vidare ej något skäl göra någon ändring i tjenstgöringsreglementets bestämmelser angående tjenstledighet för betjente, och ej heller i föreskrifterna