Dagens Nyheter – 19 augusti 1872, sida 1

ESR: Laura återfördes härigenom i viss mån till den rätta stämningen, och när hon kom till det ställe der det heter: STag mitt lif, min herre, om jag felat! då kastade hon sig, utan att först fråga honom derom, ned på sina knän samt uttalade dessa ord med all den eld och hänförelse, hvaraf hon var mäktig. Men kritikera afbröt henne. — Det vanliga felet, sade han; patos och sentimentalitet i stället för innerlighet och rättframhet. Och vidare, mitt barn, måste ni grundligt studera konsten att knäfalla; om ni gjorde det så der på teatern, skulle de tunna bräderna genljuda deraf. Laura blet mörkröd i ansigtet. Nej, detta skulle han icke säga henne en gång till. Hon blef härefter stående hela tiden och gjorde endast få rörelser, och när den första långa ecenen var förbi, förklarade hon sig icke kunna spela vidare. — Det är också nog, sade D. och räckte henne vänligt handen. Ni är inte utan talang, mitt barn; men det behöfves ett långt och ihärdigt studium för att tillräckligt utbilda dessa anlag. Öfverhufvud tror jag ej att sådana roller som Katarinas passa för er, kammarjungfrur och soubretter torde snarare vara ert fack. Om ni så önskar, skall jag tala med er lärarinna, fru G., och... — Jag tackar er mycket, min herre, afbröt honom den unga flickan med nästan ljud