maste tronarfvingen. Ingenting kunde således hindra honom att efter fadrens död öfvertaga regeringen. Men om någonting skulle väckt misstankar på hans dolda afsigter, var det just den möda han gjorde sig — medelst de öfverdrifna försäkringarne om nit och kärlek för konstitutionen — för att visa huru han ihemlighet sökte att undergräfva benne. Han hade endast behöft uppgöra sin plan och hemligen försäkra sig om biträde af de fyra eller fem regementen han behöfde för dess genomförande. Hela hans låga hyckleri, såväl i förklariogen från Paris gom i talet då han aflad2 eden på konstitutionen, var ytterligt obehöfligt, och visar endast att hans omdöme var lika in skränkt som hans bjerta förderfvadt.