Dagens Nyheter – 10 augusti 1872, sida 1

ABS UVA ValG utförligare i följande afdelningar, belysa och bestyrka dessa påståenden. Det är förut visadt, att adeln och presterna genom befästandet af sina slott och borgar lika mycket, om ej mera, åsyftade ett försvar mot missnöjda underhafvande, som mot utifrån kommande fiender. Men sedan dessa slott och borgar redan längesedan upphört att vara befästade, hafva godsegarne vid åtskilliga tillfällen måst påkalla skydd af den väpnade styrkan mot sina hofveribönder. Detta skedde äfven under en tid, som af mången med så stor beundran omtalag, och då det förmäles, att herremännen på ett så patriarkaliskt sätt;behandlade sitt folk. Om man genomgår de liktal eom hållits öfver aflidne godsegare under förra och äfven i början af detta århundradet, så finner man dem alla prisande öch berömmande de bortgångna för välgörenhet mot sina underhafvande. Är man deremot i tillfälle att från tillförlitligare källor hemta sina underrättelser, så visar det sigiallmännast, att den beprisade välgörenheten antingen endast funnits till i talarens förgställning, eller ock yttrat sig endast mot det egentliga husfolket, mot dem som närmäst omgifvit och uppagsat herremannen och hans familj, under det att den egentliga godsbefolkningen lemnats i nöd, betryck och elände. Vi kunna framlägga mångfaldiga bevis för detta påstående, men inskränka 0ss till anförande af ett enda, hemtadt från ett historiskt arbete af stor förtjenst: prof. Gustaf Ljunggrens beskrifning öfver de skånska herregårdarne. Om rikerådet grefve Gustaf Bondes enkefru, Wivika Trolle, som i arf emottog Trelleholms gård och gods 1776 och inzehade det i 30 år, till sin död 1806, uppgifves det Ger: att hon ärft sin faders husbållstalang; att hon med klokhet förenade mycken välgörenhet och var af sina underhafvande både aktad-och älskad. Vi hysa icke det ringaste tvifvelsmål derom att den högt ärade och aktade författaren på goda skäl ansett sig berättigad ätt om enkegrefvinnan Bonde fälla de vackra omdömen, som här efter honom blifvit anförda; men vi fråga blott: huru står detta tillsammans med hvad som i samma arbete anföres om godsets tillstånd, då det vid hennes död öfvertogs af hennes sonson, grefve Gustaf Trolle Bonde, med skäl berömd som omtänksam och välgörande husbonde och som frikostig mäcenat? Förhållandet på godset beskrifves nemligen sålunda: CÅboarnes antal var 143 och torparnes 61, samtlige utarmade. HSäd till eget behof kunde icke produceras; Åboarne i det bördiga Torrlösa fingo köpa säd, och i Gryttinge, der förträffliga åkerfält nu finnas mäste anläggas nödbagerierX. Så stod det till på ett gods, der den närmast föregående egarinnan i 30 år varit allrådande, hon som i besittning af en ärfd hushållstalang med stor klokhet förenade mycken välgörenhet och af sina underhafvande var både aktad och älskad4. Dessa yttranden anföras och upprepas, icke för att på något sätt mingka förtroendet till de uppgifter i allmänhet som lemnas i det förtjenstfulla arbete, ur hvilket de citeras — uppgifter, dem vi på flera ställen tillgodogjort oss — utan för att derigenom styrka vårt eget på stående, att mången herreman kunnat ega ett godt hjertelag och visa välgörenhet mot sin närmare betjening, ehuru han underlålit att egna omsorg och vård åt godsbefolk: OT ORT TTR MT TIER FEV RT RS SNART TR ETEN BO STKDEE TYS