Dagens Nyheter – 10 augusti 1872, sida 1

Svenska folkets tillstånd. Skåne. Koerrezårdarne och herremännen. (Forts.) Om de skånska herremännens behandling af sina underlydande hafva vi redan förut yttrat oss, dervid åberopande både historiska vittnesbörd och omdömen af högt ansedda riddersmän. De många rättegångar, som för några år sedan fördes om eganderätten till frelsehemman och de arrendesamt arbetskontrakter, som i sammanhang dermed blefvo offentliggjorda, väckte denna fråga till nytt lif. Den behandlades äfven någon tid med stor liflighet både i tidningar och brochyrer. Det tycktes som herremänren i allmänhet varit alldeles främmande för de många anmärkningar tidningspressen redan förut framställt mot frälseböndernas behandling intill dess detta ämne 1868 upptogs af Snällposten, den enda provinstidning som allmännare då lästes på herregårdarne. Om det är sannt, som det uppgifves, att tidningen derefter af många herremän räknades till skandalpressen och således icke mera af dem lästes eller ens fick åtfölja deras postväskor, så hafva vi dock goda anledningar antaga, att den på andra ställen utöfvade ett icke ringa inflytande och således bidrog att framkalla en mildare behandling af den arbetande och arrendegifvande klassen vid herregårdarne. Några år förut hade likväl en och annan af de större godsaegarne, vare sig till följe af ett mera upphöjdt sinnelag, eller af ett klokt aktgifvande på tidstecknen, tagit initiativer till förbättrande af de underordnades vilkor och till nedsättande af de arrendeafgifter, dessa åtagit Big. Ädlast och mest förtänksamt handlade i detta hänseende innehafvanren af de stora herregårdarne Trolle-Ljungby och rup. Arrendatorerna sammankallades der, och för dem tillkännagafs det, utan någon föregående framställning eller demonstration från deras sida, att en ganska betydlig nedsättning hädanefter komme att tillgodoräknas dem i de öfverenskomna arrendeafgifterna. I den dagliga arbetstiden för torpare och andra arbetsskyldige gjordes samtidigt betydlig nedsättning. Om detta föredöme bland herremännen i Skåne allmännare iakttagits och följts, så är det visst att de besparat sig många af de obehag, förödmjukelser och förluster, som drabbat dem efter 1867. Vi tillhöra ingalunda dem, som anse dessa herremän i allmänhet hafva utkräft för mycket arbete af sina underhafvande, eller pälagt dem jemförelsevis för dryga arrenden, då hänsyn tages till de fordringar, som i dessa hänseenden gjordes af andra jordegare, och vi tro icke heller att någon mildhet eller eftergifvenhet, den måtte på stt och annat ställe hafva varit huru stor som helst, kunnat förekomma inverkningar af de agitationer för åvägabringande at arbetsinställelse, vägran att erlägga betingad arrendeafgift m. m., som då utfördes. Men vi påstå, att det stora fertalet af Skånes nuvarande godsegare icke egnat den omtanke, vård och omsorg åt sina underhafvande, som dessa i sin bjelplösa ställning behöft, för att kunna höjas till motsvarande af de anspråk som i anledning af förändrade jordbruksförhållanden till dem helt plötsligen ställdes. Vi skola genom några exempel redan nu, och