Dagens Nyheter – 10 augusti 1872, sida 1

RESAN EET RARE ROSA STA STR förmåga, att herremännen sjelfva icke under en följd af år kunnat förändra hofveriet till arrende. Medgifvas måste det visst, att öfvergången till arrende från hofveri, äfven i den inskränkta omfattning, hvari detta senare nu förekommer, kan vara förenad med ganska stora uppoffringar från godsegarnes sida, uppoffringar hvilka likväl senare rikligen godtgöras; äfvensom att en sådan förändring, der godsbefolkningen ännu är fången i råhet och okunnighet, kräfver för genomförandet en något längre tid. Men allt detta borde väl en herreman vara villig och mäktig att underkasta sig, då fördelarne af det förändrade hushållningssättet i icke ringe mån tillfalla honom sjelf. Svårigheterna vid dylika reformers genomförande visade sig icke ens oöfvervinneliga, då tidsförhållandena voro de mest ogynnsamma, folkbildningen nära nog ingen och penningtillgångarne i hög grad inskränkta. Den i detta hänseende mest storartade reform utfärdades mellan 1808—1837 af den förutnämde grefven Gustaf Trolle Bonde vid hans fideikommissegendom Trolleholm. I penningar kostade den reformen honom öfver 200,000 rdr rmt. Men utom det att det fullständiga hofveriets öfvergång till arrenden af honom företogs i en tid, då jordbruket ännu låg i linda, då penningeställningen var i hög grad betryckt och knappt någon spanmålshandlande fans inom provinsen, så får det icke lemnas oanmärkt, att detta storverk utfördes vid en egendom, der, efter hvad ofvan är visadt, alla bönderna voro vid hans tillträde af egendomen alldeles utarmade, Han måste således gjelf bekosta uppförandet af alla farmerna och till stor del äfven den första uppsättningen åt arrendatorerna, samt på många ställen efterskänka arrendet under flera år. Brukningssättel fastställdes af honom och arrendekontrakten utställdes på 30 år. Enligt hans bestämmelse borde arrendet öfvergå från far till son. Om denna föreskrift följes, är oss obekant. Bekant anses det deremot vara, att de behållna inkomsterna af godset årligen uppgå till öfver 100,000 rår. Egendomen innehafves nu af öfverstekammarjunkaren grefve Gustaf Trolle Bonde, hvilken äfven besitter egendomarne Säfstaholm, Wibyholm och Hörningsholm i Södermanland m. fl. egendomar i andra af rikets provinser. Fideikommisstiftelsen härleder sig från herr Fredrik Trolle, egare af Trolleholm, Trollenäs och Trölle-Ljungby och är något mer än hundraårig. Såväli professor Ljunggrens beskrifning öfver skånska herregårdarne, som i flera endra skrifter förekommer den uppgiften, att vid fideikommisstiftelsen det vilkor fästats, att sex fattige af bättre uppfostran skulle vid hvardera af fideikommissen Trollenäs, Trolleholm och Trolle-Ljungby erhålla 3itt underhåll. Det bör icke kunna antagas, att denna föreskrift råkat i glömska, men det har då lyckats fideikommissinnehafvarne att inom denna provins utöfva den dem ålagda välgörenhet på ett sådant sätt, att den undgått den allmänna uppmärksamheten. Det vore väl ändå önskligt, att något slags redogörelse lemnades, huru den gifna föreskriften utföres. Det går nemligen en klagan genom provinsen, att flera godsegare undandragit sig att uppfylla förbindelser till fromma stiftelser och barmhertighetsverk, fästade af föregående egare vid egendomarne. Att ge a en a Re NNE dnRe Rn a ne anande a