Dagens Nyheter – 9 augusti 1872, sida 1

nemligen egendomen fördelad på 3 arftagare, af hvilka den ene, svenske ministern i London, baron Hochschild, låtit åt sig uppföra ett mindre slott, der han gemenligen vistas någon tid hvarje sommar. Detta ställe räknas med afsgende på belägenhet och byggnadsstil till de skönaste inom provinsen. Den nya slottsbyggnad, som under de senare åren utförts af grefve von Platen vid hans sätesgård, det undersköna Kulla Gunnarstorp, en half mil norr om Helsingborg, intager i arkitektoniskt hänseende första rummet bland alla de storartade byggnadsföretag, som under detta sekel i Skåne förekommit och tillerkännes med afseende på sin belägenhet äfven detta rum. Arbetet ledes af en ansedd dansk arkitekt, och arbetskostnaden anses uppgå till en vida större summa än inköpspriset för hela egendomen, som innehåller nära 6,000 tunnland. En af de många, som dägligen besöka detta ställe, har nyligen derom yttrat: Det till sitt yttre numera färdiga nya slottet är onekligen det dyrbaraste och ståtligaste i Sverige. Inredningen pågår, men man kan sluta till hvad den en gång skall blifva, då det blir färdigt, utaf de arbeten, som redan äro fullbordade. Det mest hänförande af allt är dock utsigten från laterninen å det höga tornet, som är bland de skönaste i hela verlden. Åt ena sidan ser man Kullaberg och Hallandsås samt mellanliggande bördiga sädesfält, åt andra sidan Kattegat och Sundet samt den danska kusten upp till Köpenhamn; vidare Hven och svenska kusten samt de bördiga fälten utåt söder. Som egaren, grefve von Platen, har befallt, att slottet får beses af resande, tro vi icke att främlingar böra göra någon tur hellre än till Kulla Gunnarstorp. Det torde måhända här böra uppgifvas, att detta stora byggnadsföretag icke varit betungande för godsbefolkningen under herregården, utan i stället åt denna beredt betydlig arbetsförtjenst. Helt annorlunda är förhållandet vid, en del andra herresäten, der blotta ryktet om att större eller mindre byggnader skola uppföras uppväcker verklig fasa hos de underlydande. Både i förra seklet och äfven Ander detta har godsbefolkningen gemenligen för längre tid blifvit utarmad, der herremänren företagit. sig att ombygga sina slott eller uppföra så kallade plattgårdar. Till och med i kontrakten, som under de allra sista åren utfärdats vid den måhända största fideikommissegendom i provinsen, förekommer en punkt, som lyder så: Sarrendatorn skall vid budning i omgång med öfrige åboer å golsen, efter anvisning röja tomterna och gärdesgårdarne i nu enskiftade byar samt med dagsverken och körslor biträda vid utflyttning af åbyggnaderna derstädes. Vid nybyggnad å gårdarne skall arrendatorn biträda med två dagskörslor och två dagsverken årligen.4 Om uppfyllandet af föreskriften i den sista punkten kan anses obetydligt, kan deremot den börda, som i den första pålägges, ensamt för sig blifva för arrendatorerna ruinerande, emedan deras antal förminskas i samma mån som dera byar upprifvas. Det har också funnits herremän, både under en förfluten tid och under den närvarande, som sjelfva inlagt skärpa protester möt ett dylikt förfaringssätt. Någon gång har deina protest till och med nristats i murarne af nybyggda hus. Så vrid Torup i Bara härad, der det på en bygg