Dagens Nyheter – 9 augusti 1872, sida 1

om morgnarne, så kostar det 22... Ack, jag sitter i en så stor hyra... de ä märkvärdigt att man kan gå ut meet... Under det min män, salig... — Är det fru Folln jag har den äran att tala med? afbröt jag, på det högsta ointresserad af att höra talas om hennes salig man. — Ja, min herre, de ä jag... jag här i femton år varit linnesömmerska... allt sen min salig man dog, så... — Jaså, frun är enka? afbröt jag återigen. — Ja, min herre... min salig man lemnade mig i ganska små omständigheter och darföre . . . — Jag ber om förlåtelse, in fru, men jäg har inte tid nu... jag skall i eftermiddag lemna svar huruvida jag tar rummet eller ej ... mjuka tjenare! -— Och härmed närmar jag mig dörrn för att gå, men, o fasa! fru Folln tar ett steg åt sidan och täcker nu med sin stora korpus den smala dörröppningen. — Tfall det är priset som afskräcker, säger fru Folln med en forskande blick på min person, så kän det allt jemkas litet... Jag mins under min salig mans tid... — Nej, min fru, det är inte priset, invänder jag i högsta förtviflan öfver att vara afskuren reträtten, det är... det är... uppgången jag inte tycker om... de der tre trapporna. ; — Åh, bevars när man är ung, så...