Dagens Nyheter – 9 augusti 1872, sida 1

-—-— I0 — — Var så god!... Mycket välkommen! och fru Föllen gör den ena nigningen efter den andra. Jag lyftar på hatten och skyndar hem för att anställa nödiga förberedelser till min flyttning. En ungkarls bohag är vanligen snart inpackadt. Ett stadsbud efterskickas, och med en kappsäck på ryggen, en nattsäck i ena handen och ett hattfodral i den andra, tågar detta åstad med ungkarlens lösören, Jag vill nu ej tala om dessa rangerade herrar ungkarlar, som behöfva ett halft dussin bärare och ett par dagars tid för att få sina effekter transporterade från den gamla till den nya våningen. I skymningen samma dag tog jag min boning i besittning, och tänk så besynnerligt, jag fann nu mitt rum riktigt trefligt och fullkomligt i min smak. — Hvad kunde väl orsaken våra till denna hastiga förändring i åsigt? I blomman, i solen Amanda jag ser — deklarherade jag, under det jag mönstrade mitt rum i dess särskilda detaljer. Jag hade i detta vällofliga görande och låtande slutligen äfven kommit till dörren och höll just på att undersöka läset, då jag får höra frasandet af en klädning. Man hviskar utanför i korridoren, men jag kan ej uppfatta hvad som säges, jag hör endast smällen af en kyss. — Död och-afgrund! — Tänk om det vore hon! — Mitt ideal, för hvars skull jag flyttat hit.