Dagens Nyheter – 29 juli 1872, sida 1

PARAS ifrån. Han skulle inte ha behöft mitt biträde, ty han kan allt bjelpa sig sjelf; men saken är den att innan jag stoppade till Jonathans mun, hade han redan gifvit befallning att Sheppard skulle beläggas med dubbla jern och ständigt bevakas. Och ehuru bofven nu mera ej kan sjelf tillse att hans befallningar verkställas, torde det allt vara någon annan som drar försorg derom, — Stackars Jack! utropade Thames. Jag ville uppoffra hela min förmögenhet, alla mina förhoppningar, för att kunna rädda honom. — Om det är ert allvar, sade Blåskinn, så ge mig den der påsen med guldmynt. Den innehäller tusen pund, och ifall alla andra försök skulle misslyckas, så åtager jag mig att befria honom på vägen till Tyburn. — Kan jag lita på er? frågade Thames tvekande. — Hvarför behöll jag inte pengarne, när jag hade dem i min hand?svarade Blåskinn med förtrytelse. Icke ett öre skall bli användt till något annat ändamål än min kaptens befrielse. — Tag dem då, sade Thames. — Ni har frälsat hans lif, sade Blåskinn. Och nu, märk hvad jag säger. Allt hvad jag gjort för er, har ni blott bonom, inte mig, att tacka för. Hade jag inte vetat, att ni och er trolofvade brud äro honora kärare än lifvet, så skulle jag ha användt dessa penzingar att