Dagens Nyheter – 29 juli 1872, sida 1

blandad med sand, äro förhållanden, hvilka bereda åt den danska jordbrukaren en bekymmerfri och, jag vore frestad säga, jemförelsevis sysslolös existens, som är okänd för hans yrkesbroder i Sverige, hvilken från obygd genom tungt arbete måst och måste åt odlingen eröfra nästan hvarje tunnland skördgifvande jord. Om det äfven kan sägas vara regel att den danska jorden blifvit så hårdt efterhållen, att den fordrar mycket för att kunna gifva mycket, så minskar detta ingalunda giltigheten af det nyss fällda omdömet, ty något ekall väl äfven den danska jordbrukaren ha att tänka på. Äfven vid en så flyktig jemförelse mellan svenska och danska landtbrukare som denna, måste man likväl taga i betraktande hvad som utjemnar förhållandet, nemligen att den senares grundkapital är vida större än den förres, i följd hvaraf han äfven måste hafva större afkastning. Från Masnedssund i sydliga Seland förde min väg mig midt igenom det bördiga och utomordentligt täcka Falster, on ö, den näst största af den Lolland-Falsterska ögruppen, som tillhör Maribo amt och i öster sköljes af Östersjöns, i vester af Stora Belts vågor, medan den i norr skiljes från Seland genom Vordingborgbugten och Masnedssund samt i söder från Lolland genom Guldborgsgsundet och Östersjön. Efter att ha sett BSeland, ksn man ej mer erfara någon öfverrasknving vid färden genom Falster; det redan erhållna intrycket stegras endast. Samma jemna jordyta, utan sten och kullar, samma bördiga och sädbärande fält, samma lummiga bokskogar, samma pilhäckar, samma hvitmenade bondgårdar och till byggnadsstilen gammaldags berrgårdar, samma slagtfeta kor med jufver som längta till stäfvan och samma lugna och välfödda befolkring. Vid öns sydligaste ända, på en sakta sluttning mot söder åt Guldborgssundet, som skiljer Falster från Lolland, men förenar tvänne stora vatten, Östersjöns och Stora Belts, ligger staden Nykjöbing, en af dessa städer som så ofta påträffaz, der hvart annat hus talar om medeltidens gista århundrade och hvart annat om samtidens smak eller det tyss föregående seklets. Denna stad eger dock något mera än hvad städer af detta slag vanligen kunna skryta af, nemligen vidsträckta parker och trädgårdar, hvilka förete en af det gynnsamma läget framkallad yppighet, som väcker uppseende äfven inom orten, och hvilkas saftiga, friska grönska förmedlar det gamla med det nya, spridande öfver båda idyllens ljufva bekag. Falsters Nykjöbing är af ungefär samma storlek gom Södermanlands, men dermed är också angifven all den likhet, som finnes dem emellan. För närvarande är denna lilla stad pyntad till fest. Beslutet att tvinga verlden att komma till Nykjöbing, sedan det blifvit . uppenbart att Nykjöbing ej velat komma till verlden, hade gjort det till en ambitionssak för Nykjöbingsborna att visa sig värdiga den ära, som skulle vederfaras dem. De ha klädt sin stad i högtidsskrud. Från hvarje hustak sticker en stång ut öfver balfva gatan, och på hvarje stång hänger en stor dansk flagga i rena färger, från somliga hus svaja två å tre flaggor, och hvarje öppen plats, särskildt hela planen utefter sundet, der staden har sin skepps