Dagens Nyheter – 16 juli 1872, sida 2

af ränta, tills måttet blef rågadt och kronan ensam jordegare i ett land, der den enskilde ursprungligen under fullkomlig eganderätt vunnit sin jord genom odling. Då man betänker, att det, enligt nyssnämde komitt, finnes hemman, som blott i ordinarie ränta och kronotionde erlägga 6 procent af afkastningen, beräknad efter 5 procent af taxeringsvärset, samt sedan tillägger rotering, väghållning, tertial, skjuts, brefbäring etc. etc., som alla med ungefär lika fog nog framdeles också komma att a dvogerns till räntor; då man derjemte besinnar, huru föränderligt jordvärdet är, under det att kronans påstådda fordran eller andel deri är fast, så kan med ett högt beskattadt hemman redan när som helst, då dåliga konjunkturer komma, det förhållande inträffa, att kronans kapitalrepresenterande ränta blir lika med eller större än hemmanets afkastning. Det är således intet lappri det gäller, det är inte mer och inte mindre det giller än vår jordeganderitt, denna fråga, om grundskatterna äro räntor eller skatter. Det är först på senare tider, som man vågat komma fram med det mot all historia stridande påståendet, att grundskatterna ära räntor, som representera en statens motsvarande andel isjelfva jordkapitalet. Jag får bekänna att jag ej kan fatta, öra man eng kunnat komma på den iden, ty mig förefaller det alldeles klart, att det minsta kamerala studium nödvändigt måste jäfva en sådan sats. Eoligt Botin m. fl. af våra utmärktaste kamerala författare blef vår nuvarande mantalsränta, trots allmogens upprepade protester, småningom ansedd för ständig, blott derföre, att kronan i 17:de seklet, då den sålde bort sina hemman och räntor under frälset, zom sin tillhörighet uppgaf, och för att få mer betaldt, i köpeskillingen inräknade äfven de extra ordinarie bevillningar och ovissa persedlar, hvaraf mantalsräntan är sammansatt, ehuru hon öfver dessa alls ej kunde förfoga, eftersom de, åtminstone de förstnämda, ännu berodde på frivillig bevillning och således i morgon dag kunde upphöra. Jeg undrar just; hvad omdöme skulle fällas öfver en enskild person, eom bure sig åt på detta vis. Emellertid är just detta kronans förfarande ännu i denna dsg sjlfva grunden till mantalsräntan som en fix skatt eller som en kronans ordinarie inkomst. Om detta låter orimligt, hvad skall man då siga öm vårt 8. k. intelligensparti i kamrarne och i tidningspressen, som ej ens nöjer sig härmed; utan som det tyckes, verkligen på fullt allvår påstår, att just dessa samna bevilluingar, som På ett sådant sätt insmugglats i jordeböckerna och fått anseende af ständiga skatter, nu längre ej ens äro det, utan rent at kapitalrepresenterande räntor, som måste aflösas, för att hemmansegarne ej skola tå sig en present. Lika rättslöst som man bade infört de tillfälliga bevillningarne i kronans böcker, lika godtyckligt befistade man sedan denna rättskränkning genom att upptaga dem i de skattläiggningsmetoder, som med hufvudsakligt afseende på indelningsverkets organiserande i slutet tf 17:08 seklet började tillämpas. Då det nu är efter dessa metoder, gom de nya, d. v. 8 de allra flesta skattehemmans ränta och mantal äro bestämda, så ock med betraktande för öfrigt at nyssnämda sätt för mantalsräntans fixerande, är Jet också i dessa metoder, som man har att leta, efter om någon anledning kan finnas för den så bestämdt påstådda räntenaturen. Det visar sig då lätt, att mantalsräntån ej kan vera en-statens kapitalrepresenterande ränta, ty dertill skulle ovilkorligen foröras, att den till sitt belopp ej vore godtycklig utan grundade sig på en likformwig, i metoderna engifven, rättsligt berätvigad, regel celler på ett visst proportionerligt mårt i alla da nya skattehemmanens grund eller jordatal. Men nu hafva vi icke och hafva aldrig haft någon all. min skattläggnisgsmetod för hela riket, Och ej allenast detta, uten de slrskilda hvarsmdra mycket olika provinsmetoderna med sina undervisningar äro till en del bristfälliga, andra utgå efter grunder, som -i ioga författningar angifvas och somliga sakna rentaf fastställelse af någon slags iyndighet. Är det inte, mine herrar, i sanning en skön ground att bygga en eflösning, en kapitalisering på, detta godtyckliga kaotiska virrvarr! Då nu tåledes metoderna redan från första början nödvindiggjott en godtycklig olikhet mellan vid skattläggningstiden lika goda hems mans mantal och ränta, så är det ock alldeles omöjligt för staten att kunna säga, hbvarföre dep, då den fordrar aflösning, fordrar, i det em hemmanet en många gånger så stor del ar eganderälten som i det andra, fast låda iöfrigt till uppkomst och natur kuvna vars hvarandra lika. Och hvarför är väl detta omijligt om ej just derför, att grundskatterna. aldrigiarit och ej äro några räntor. En skatt kan vara pdtycklig, men ett kapitälrepresenterande räntebef måste vara klart och bevisligt, samt grundabig på lemnad valuta. Med de gamla skattebemaanon är förhållandet om möjligt ännu klarar; det hinner jag ej annat än i förbigående nämn. Örundskatterna hafvs ej heller tillförer2 kn. setta som räntor. Derom vittnar det gltsen jordehböckers uppkomst till glimogen P4 och då örnyade löftet om. en. på. röning grunad ny skattläggniog till åvägobangande af en Llligare fördelning af dem, Det ärindelningsverk:, som ställt sig som binder för verkställigheten leraf. Skattejemknivg är emellertid till tin prinöp alldeles. oförenlig med grundskattens påståddaegen