Dagens Nyheter – 16 juli 1872, sida 2

Redaktionen har blifvit anmodad låta fölfande blifva offentliggjordt: Till svenska folket! Oppunda och Villåttinge häraders folkmötesförening var samlad till ordinarie årsmöte vid Katrineholm den 6:te dennes, hvarvid den för oss alla så vigtiga frågan: Böra grundskat. terna aflösas eller afskrifvas? förekom till diskussion. Hr C. G. Kalling hade dervid följande anförande, uti hvilket mötet till alla delar instämde samt beslöt, att på detta sätt gifva svenska folket del deraf och uppmana det till hållande af folkmöten och till ett, efter mogen pröfning, kraftigt instämmande deri eller ock uttalande af samma dåsigter med andra ord. : Om denna uppmaning efterkommes, skall detta utan tvifvel bidraga till denna vår lifsfrågas söara lösning. Anförandet lydde: Mine herrar! Grundskattefrågan är utan tvifvel en af dagens vigtigaste frågor. Efter att hafva genomgått åtskilliga skeden, har den hunnit fram till den punkt, att den måste lösas. Frågan är egentligen nu ej längre om grundskatterna skola bibebållss eller ej, utan om de skola aflösas eller icke: Fråganga lösnirg torde komma att bero på huru länge den fördröjes. Först hette det skattejemkning, sedan aflösning; nu heter det aflösning och successiv afskrifning i förening. Största taran äratt vi härvid skola stanna. Men jag förtrö: star härvidlag på våra motståndare, att de ej skola gifva med sig så snart. Ty sätta de hårdt mot hårdt, så löper frågan, ätt döma af dess antecedentia, nog snart följdriktigt in iDya stadier, hvaraf det första kommer att heta successiv af. skrifning utan någon aflösning bredvid sig och det sista all grundbeskattnings afskrifning på en gång, med ens Det är den alltmer på sakkiännedom grundade allmädna öfvertygelsen om oriättvisan af. de särskilda jordskatterna och besvären, isom med sanningens oemotståndliga makt går rakt på målet. 3 Hutvudfrågan är: Äro grundskatterna skatter eller räntor? Härpå beror i princip, om de böra afskrifves eller aflösas. Det tycks som denna sak endust skulle kunna afgöras genom historiens enkla vittnesbörd om deras uppkomst och utveckling till sin nuvarande form. Men detta aktar iman sig nog för. Då man envist fastbåller deres egenskap af ränta, som är afiösningens vil kor, söker man i likhet med 1864 års grundskattekomits, ett slags stöd för denna sin åsigt deri, att grondskatterna skulle förändrat sin natur blott derföre, att de under långa tider blifvit oförändrade och medelst gifna författningar fått ett slags karakter af orubblighet, Men hvad är i konseqvens utsträckt detta påstiende, att grundskatteina numera skulle vara räntor, annat än-en fråga om eganderätten, ty ekitle enskatt antaga karsakteren af ränte derigenom, att den länge fortfarit och några kuvgliga förordningar under tiden tillkommit, så kunde ju alldeles på sammå via hvilken bevillning eller skatt som helst framdeles med lika fåg TÅ såmimua egenskap