Dagens Nyheter – 10 juli 1872, sida 1

Langley, som genast igenkändes, emedan de hade lykta med sig. — Mota honom! skrek Jonathan uppifrån; mota honom! det är Jack Sheppard! — Ur vägen! ropade Jack med raseri; jag skicker ibjäl den första som kommer emot mig. Fångvaktmästaren skulle troligen vikit urdan, men hans underhafvande nödgade honom att hålla stånd, i det han sköt honom framför sig. . — Det är så godt att ni ger er godvilligt, Jack, sede Ireton, i det han satte foten på första trappsteget; ni bar ingen undflykt. I stället att svara kastade Jack en blick öfver ledstången, för att mäta djupet; men det var för stort hopp att göra och han afgtod från detta försök. — Vi ha honom! ropade Jonathan, i det han skyndade utför trappan; han kan inte uadkomma. Härvid gjorde Jack em vändning, så hastig som tanken, och lyftade sin värja för att stöta den i tjuftagarens bröst. Men innan han kunde verkställa sitt uppsåt, kastade Ireton sig öfver honom och fattade honom i armarna bakifrån, — Han är gripen! skrek fångvaktmästsren. Jag gratulerar er till hans arrestering, herr Wild, tillade har, då tjuftagaren kom och bjelpte honom att afväpra fången. Jag kom egentligen hit för att underrätta er om ett