Dagens Nyheter – 10 juli 1872, sida 1

som möjligt undanrödja de hinder, isynnechet af fiskalisk natur, som ställa sig i vägen för en närmaro sammanslutning i detta afseende mellan de tre nordiska länderna. Etatsrådet, jernbandirektören Rothe instämde med hr D. derutinnan, att jernvägstågen för närvarande ej vore riktigt lämpligt enordnade, men hoppades att, då han från tillförlitligt håll hade sig bekarct att nattåg snart komme att införas på de svenska jernbanorna, de berättigade önskningarne i detta afseende skulle blifva, utan någon serskild opinionsyttring från mötets sida, tillgodosedda. Hr D:s önskan i afseende på jernvägsbiljetterna ansåg tal. äfven förtjent af uppmärksamhet och värd att efterkommas. Vidare uttalade han sig för ett likartadt brefporto och telegramafgift, lägre än den nuvarande brefsändningsafgiften till Norge och telegramportot. Hvad kommunikationslederna anginge, vors det af största vigt att koncentrera de.n så mycket som möjligt: med andra ord, att välja den kortaste vägen; och i det afseende vore för kommunikationen med utlandet tvenne vägar af framstående betydelse, den ena Göteborg—Fredrikshavn på Jutland, den andra Malmö—Köpenhamn— Korsör Kiel, Folkhögskoleföreståndaren Pajer önskade att man skulle opinera för införandet af ge mensamma pordiska frimärken, eller om detta ej vore lämpligt, åtminstone uttrycka den önskan, att det till en början blefve ålagdt postkontoren i hvartdera landet att alltid hålla ett visst förråd af de andra ländernas frimärken. Sedan hr Sohlman anmärkt, att förslaget åtmirstone i den sistnämnda formen vore föga praktiskt, återtog hr B. dock sitt förslag. Med anledning af hr Rothes yttrande om ångbåtstörbindelse mellan Göteborg och Frede-: rikshavn anmärkte hr S. att det såge ganska besynnerligt ut att, oaktadt man då det var fråga om att bygga den s k. Vendsysselbanan på Jutland så ifrigt talat om denna kom munikationsled, någon ångbåtsförbindelse dock ännu ej kommit till stånd: svenskarne väntade på att danskarne skulle tsga affären om hand och danskarne litade på svenskarne, men det tycktes nästan som man å ingendera sidan ville med allvar gripa sig ap. t hr D. gaf tal. en särdeles artig komplimang, då han yttrade, att han vore innerligen glad öfver att från det hållet få höra ett uttalande i sådan riktning, gom nyss skett, och detta på ett område af en så ofantlig vigt för de tre nordiska rikenas samfärdsel som det pu ifrågavarande. Bankechsfen Faye från Bergen instämde, i likhet med den föregående tal., med hr David, särskildt hvad angick de å svensk sida befintliga hinder för ångbåtskust farten, Hr Broch anmärkte i anledning af hr Rothes yttrande om concentreringen, att. den trafik ej alltid vore den mest vinstbringande, som ginge den kortaste vägen, utan man måste äfven taga tvenne andra faktorer i beräkniog, den nemligen, huruvida de trakter jernvägen genomlöpte hade någon större folkmängd och rörelse eller ej samt priserna blefve billiga. Så hade ock skett i utlandet, hvarpå tal. såsom exempel anförde, att man i Sydtyskland för att komma till Paris, länge varit van att taga den stora kroken Dresden— Leipzig— Berlin—Hannover—Köln i stället för att resa direkte. Om Köpenhamn derför också ej låge ginast till för den som ville från Norge eller vestra Sverige resa söderut. så blefve det dock alltid en fördel för trafiken att taga denna väg. Tal. kunde derför instämma med hr B. i afseende på nyttan af vissa bestämda router, under det vitkoret, att dessa router voro sådana att trafiken lönade sig och priserna billiga. Förbindelsen öfver Ystad och Riägen skulle visserligen, sedan jernvägen på sistnämda plats blifvit färdig, bli en farlig konkurrent med Köpenhamns-routen, men hufvudsaken vore dock att den Seeländska jernvägsstyrelsen förstode att tillfredsställa tra