Dagens Nyheter – 9 juli 1872, sida 1

-— 003 —Nyckeln gitter i dörrn på inre sidan. Var noga på er vakt. — Jag är så, svarade Thames3, som följde tätt efter honom. — Skall jag gå efter lampan, kapten? hviskade Biåskinn. — Ja, gör det, svarade Jack, Jag vet ints hur det kommer till, yttrade han med låg röst till Thames, sedan de blifvit lemnade allena, men jag känner en besynnerlig aning om någon olycka. Ett slags ängslan betr mig. Jag nästan önskar att vi inte hade kommit hit. Under det han sade detta, tog han ett par steg framåt, hvarvid han kände foten fastna i något Klibbigt ämne på golfvet. Han litade sig derföre ned, att känna efter hvad det var, men drog på ögonblicket handen tillbaka, med ett utrop af fasa. — Gud i himmelen! ropade han. Golfvet är fallt med blod. Något rysligt mord har blifvit begånget. Ljus, ljus! Förskräckt öfver hans rop, skyndade Thames till honom. I detsamma kom Blåskinn med lampan, och nu såg man en den gräsliga:te syn — golfvet öfversköljdt af blod — en stor del af möblerna kastade öfverända — papper kringströdda på golfret — den mördades kappa nedtrampad och sölad i blod — kans hatt bopplattad och likaledes blodfläckad — hans blottade värja, som ej syntes varit begagnad — den hvita duken, som var liksom dränkt