Haningans hujvudradaktor och ansvarige utiliva,s men under det vilkor att myntenheten ej sattes lägre än till 5 rdr danskt. Tal, uttryckte sia förvåniog öfver, att småsedlarneåfunnit en så betydande arhängare som hr F. (professor i nationelekonomi!); han hade för sin del trott att de som hufvudsakligast droge vinst af dem vore pappersfabrikanterna. Papperspenningar vore i sjelfva verket det största hindret af alla för en klok hushållning, för ekonomiska besparingar; den ädla metallen deremot, den hade enmagisk klang -— den som en gång väl fått något af detta goda, ville ha mer. Fabrikationen af smärre sellar vore dessutom ganska :kostsam i förbållande till fabrikatet, och -förfalskning vide lättare och skedde:mera ofta än i fråga om de större sedlarne. Slutligen borde man-ej-heller glömma vigten för ett lands kredit, , dess ekonomiska bestånd, af att hafva en stor metaileirkulation; derom vittnade den relativt stora lätthet, hvarmed Frankrike efter det senaste olyckliga kriget kunnat betala en stor del. af sin skuld till Tyskland och det allmänna förtroende man i finansiela verlden ännu hbyste till. detta lands förmåga att fullgöra ingångna förpligtelser.. Hr Broch instämde .med hrr Wallenberg och Levy, hufvudsakligen af det skär: let att småsedlarne, om de sjunka i värde, i sjelfva verket medföra .en beskattning, ej på affärsmannen eller: den förmögnare — ty de so.nog i god tid, anmärkte talaren, hvarifrån viden blåser — utan. på arbetaren, den fattige. Herr. Wallenbergs. förslag. till.svar på den förra frågan bifölls enhälligt. Förslaget inne höll att mötet skulle uttala sig för införandet at. det metriska systemet i mått och vigt så snart som möjligt samt antagande at gramvig ten som postoch myntvigt och vid jernvågstrafiken. Hr W:s förslag om minsta sedelvalören godkändes äfyenledes med stor pluralitet. : Frågan om hvilka varor borde underkastas tulireform — den fjerde i ordningen -in leddes af hr Frederiksen. Hr-F. iogick ej närmare i ämnet, utan åtnöjde sig med att i betraktande -afde vigtiga beslut mötet fattat rörande: de trenne föregående frågorna och den. riktniog tullförändringarna under senaste tiderna gått uti såväl det; ena landet som i det andra, föreslå nedsättandet af en kommission af medlemmar från de tre staterna, med uppgifo att föreslå nedsättring eller upphäfvande af tullarae åde artiklar, som nu voro antingen belagda med: för hög tull eller ock borde vara tullfria. För att bilda sig ett omdöme om hvad som i dessa afseenden borde åtgöras, rekommenderade tal. : hos de närvarande en vandring i den nu pågående industriutställnin gen ihufvudstaden. Hr Blomstrand gick frågan mera direkt på lifvet: han ansåg likhet nödig i tull i de tre rikena; hvilkas intressen i ekonomiskt afseende sammanfölla, n. b. såvida man ville gå i riktningen af en verklig frilandelslagstiftning. Följden af en sålan reform skulle blifva: att all tullgräns mellan länderna blefve obehöflig, lika säkert som det nu ären faktisk omöjlighet att upprätthålla den, och smuglingen med dess demoraliserande inflytande på betolkningen skulle upphöra. Hr B. framställde dock ej något särskildt förslag, utan förenade sig med hr Frederiksen, Hrr Henniny Hamilton och höjesteretsassessor Lövenskjold från Norge uppträdde deremot mot hr F:s förslag, dels på grund deraf att Sverige Norge genom traktater med flera andra nationer förbundit sig att åt dem medgifva samma förmåner vid varuimporten som åt de mest gynnade folk, och medgåfve man nu Danmark större fördelar i ifrågavande hänseende än andra handelsidkando stater, så blefve följden en total rubbning i de begge rikenas tullförhällanden, tulltaxan måste då förändras från början till slut — dels derför att man, varnad af erfarenheten, ej hyste särdeles benägenhet i rågotdera landet att ingå ännu en handelskonvention utom de många man redan hade OT SRRSRRE NR NEROAGA PTE TIER ANORDNAT